I söndags kväll bakade brudarna pepparkakor. Dom skulle ha dom på julafton, alla skulle få en varsin och därför skrev dom med glasyr, första och sista bokstaven i allas förnamn, på pepparkakorna. Väldigt tjusigt   Eftersom det dröjer ett tag innan glasyren stelnar fick peppisarna ligga kvar på plåten på köksbordet över natten. Stoooooooort misstag! Hur många pepparkakor tror ni fanns kvar när vi klev upp i måndags morse? Noll är faktiskt fel - det låg en liten ynka peppis kvar på bordet. Hundarnas vattenskål var snustorr. Jag fyllde på den och Lazy var direkt framme och sörplade i sig. Även om jag redan var rätt säker på vem som var den skyldiga blev jag nu ännu mer säker. Det är ju inte direkt första gången som tanten är hoppar upp på möbler för att förse sig av mat. Att man aldrig lär sig! 

Det som är riktigt roligt i det hela är att på den pepparkaka som lämnades kvar på bordet stod LY. Gissa vems?  

Vi gjorde klart för Lazy att hon minsann inte kommer få sin kaka på julafton även om hon var smart nog att spara just den.

Återkommer!

Sista gången för Rebecca, denna termin, på Bobacken i måndags. Förbered er på mammaskryt    Den ungen är så jäkla cool! Hon är inte det minsta rädd av sig och envis så in i bomben. Jag tror att hon har mycket nytta av att ha två, för henne, stora hundar att tampas med här hemma. Visserligen är det viss skillnad på hundar och hästar (jag råkar veta några hundägare som tycker hästar är rena mördarmaskinerna), men själva djurkänslan har man nog ändå med sig.

Dom rider samma häst tre gånger på raken och sen byter dom. Rebecca har tydligen ridit nio veckor eftersom hon hunnit avverka tre hästar. Den första var världens sötaste lilla Smirre, en Shettis som var väldigt lugn och snäll. Sen var det Champis, en B(?)-ponny som gillade att nafsas, ogillade att ha korta tyglar och som kunde vara något trög att få fart på. Hon avslutade med Humpe, stallets andra shettis, som är känd (ökänd?) för att vara väldigt pigg. Även om han är typ minst går han snabbast av alla ponnyer    Ridläraren var väldigt impad av att Rebecca gång på gång lyckades göra halt med Humpe. Enligt henne var det få som lyckades med den bedriften och om man väl fått stopp på honom brukar han tydligen vara så sur så han står och studsar. Han har ganska bråttom den där Humpe    Men Rebecca kämpade på och lyckades galant!  Sista gången fick tjejerna "hoppa" en liten bana. Bommarna var några centimeter ovanför marken, så hästarna travade över dom. Fast lilla Humpe tyckte tydligen att det var ganska högt och tog för säkerhets skull och hoppade över ett av hindrena. Jag säger bara: Malin Baryard - släng dig i väggen, här kommer Rebecca och Humpe!

Nu till något helt annat. Har ju "beklagat" mig över att Lazy börjar bli gammal, nu ikväll såg jag hur hon låg och darrade på golvet. Tittade noga och hoppades att jag sett fel, men även familjen kunde se det. Min hund har aldrig darrat förut, varför gör hon det för? Det var några timmar sedan vi var ute så hon kan inte vara frusen därför. Och hon sov inte utan låg tvärtom och kollade in mig väldigt noga. Dumma hundar, ni ska ju liksom bara funka bra!

Återkommer!

Snaaaaaaark, jag är trööööött! I fredags var jag på klubben mellan 15 och 21.30, i lördags mellan 5 (!!) och typ 14 och i fredags mellan 5.30 och typ 15. Hade galen migrän i måndags kan jag tala om, man sover ju inte bara lite utan väldigt dåligt också. Har förresten fortfarande ont i huvudet och idag är det onsdag  

Så, nog gnällt (fast jag kan nog klämma in lite mer gnäll längre ner också) nu kan vi skriva lite positivt om själva tävlingen. För det blev nog en ganska lyckad tävling. Allt flöt på bra och vi var klara rekordsnabbt (visserligen var det färre deltagare i år än på länge, men ändå). Luciatåget var ovanligt vackert i år - bara en sån sak   

Inte så många ÖBK-ekipage, men Tina och Naya övergav (tillfälligt) agilityplanen och debuterade på lydnadsplan. Nu fick jag tyvärr inte se dom eftersom jag flängde runt och gjorde diverse hela tiden. När jag frågade Tina hur det hade gått svarade hon glatt "jo vi kom runt". Jag gick och fnissade åt den gulliga agilitykommentaren ett tag   Prisutdelningen kom och 158 poäng är toppenbra!! Liiiite surt kanske om man tänker på hur nära ett förstapris de var (160 poäng).

Tydligen fick Tina blodad tand för hon kom och frågade om hon fick efteranmäla sig och även tävla söndagen. Snäll som jag är fick hon det    Med "på köpet" kom dessutom en efteranmälan från Tinas syster Matilda, som ville fajtas om familjehedern. När hon skulle gå undrade hon lite vilka moment som ingick så jag skickade med henne ett häfte med tävlingsreglerna hem. Hon måste ha läst dom jäkligt bra för människan gick ju och vann hela cupen dagen efter!!!! Skithäftigt