Zero firade midsommar uppe i Älvkarleby och Lazy firade i Skärgårdsstad. Eftersom även jag och min kamera befann oss uppe i "Norrland" blev Zero förevigad:

Ska vi leka små grodorna snart?

  Åååå typiskt! Bara slattar kvar i glasen.....

Tur då att husse bjuder på lite dricka!

Efter man druckit är det bra att lätta på blåsan lite. Fattar inte varför alla skriker om blommorna, jag vattnar dom ju bara!

Får jag presentera Peppe, en 6-årig blandning mellan Am. cocker/Springer spaniel och Cavalier. Kan ha varit något mer också..... Peppe tog på sig rollen som övervakare och följde varje steg jag tog. Han var också snabb på att tala om när han tyckte jag gjorde något fel. En surgubbe enligt min mening! Klart jag ska få spana in hans matskål och hälsa på hans familj!

Dagen efter blev det bad i Dalälven.

  Många pinnar att hämta blev det......

  Fast roligast var nog ändå att få torka sig efteråt. Speciellt när jag klev runt bland alla påklädda badkrukor och skakade på mig, hihi!

Matte återkommer!

Helgen tillbringades uppe i Älvkarleby. Jag jobbade elva till 23 på lördagen, medan resten av familjen slappade i solen. Ganska kul att jobba faktiskt, vi hade ett liveband som spelade på kvällen :)

Söndagen inleddes med lite agilityträning:

Cool bild va? :)  

Blev glad när jag kom till plan och upptäckte att nummerskyltarna stod utställda. Hurra, en bana! Efter mycket letande efter nummer ett hittade jag den till slut. Det visade sig att hinder nummer ett var fyra hinder, fyra hopphinder närmare bestämt, som stod som ett kors. Behöver jag nämna att vi struntade i banan och körde vårt eget lilla race? :)

Sedan besökte vi fallens dag (typ som kanalens dag men med betydligt mer action på vattnet :) Tjejerna, Zero och jag promenerade dit medan husse fiskade. Passerade över två stora hängbroar dom har över Dalälven, inte riktigt populärt hos Zero.

 Tur att man har stöd av lillmattarna!

Efter den skakande broupplevelsen var Zero tvungen att ta sig ett dopp i älven:

Väl på plats på marknaden fick Emelie prova på bågskytte:

Hyfsad träffbild :):

Sån här sprutt var det på vattnet när dammluckorna öppnades (och ser ni inte det kan ni ju njuta av den söta vovven i förgrunden): 

Lite andra sportaktiviteter utövades tillbaka på tomten igen:

Vissa har ju inte lika mycket energi som en annan (det tar faktiskt väldigt på krafterna att fota alla andra som rör på sig hela tiden):

Och när vi ändå snackar om slöskallar:

Återkommer!

.... var det ju inte i måndags, men däremot någon sorts agilityträning. Råkade knata förbi klubben och hittade massa agilitymänniskor som verkade ha samlats i en klump runt banan. Tydligen håller dom till där varje måndag - juste att man blir inbjuden!

Eller, så var det kanske inte riktigt... Kan hända att en viss Tomas tjatade om att jag skulle komma dit eftersom det var sista gången. Kan också hända att jag fick för mig att jag nog skulle bli tvungen att gå dit för att eventuellt få slut på hans tjat. Vissa skulle kalla det uppmuntran och peptalk, jag kallar det tjat ;) Kan också hända att jag avslutat mina kurser och kände att nu kanske man ska lägga ner lite tid på sin egen vovveträning.

Höll på att gå därifrån när vi började bygga banan. En klass III bana som var väldigt trång på sina ställen. Men, bara att bita ihop när man ändå kommit dit. Måste säga att det gick över förväntan! Vi kom runt, två gånger till och med. Han kunde gå ett 12-pinnarsslalom, visserligen något sakta - men han gick! Och jag gick framlänges! :) En tunnel hade placerats under balansbommen och nästan alla hundar valde att istället springa upp på balansen. Men inte lilla Zero inte :) Förstår inte varför alla tyckte att det var så svårt.... ;)

Det slog mig när jag var där att det funkar som bäst för oss på ganska svåra banor. Kommer ihåg någon annan gång när Tomas, Kerstin och jag tränade. Vi hade byggt en klass II eller III bana (kommer inte ihåg vad) som dom andra hundarna hade svårigheter med, medan Zero och jag lyckades med vårt livs enda (?) felfria lopp. Dom gånger han flippar ut är när det blir långa raksträckor. Han hamnar lätt framför mig, vänder om och börjar skälla och hoppa på mig. Jag kanske själv ska vara mer fokuserad på nästa hinder i det läget? I agilityn brukar man ju höra "titta på hunden", men jag börjar tro att jag ska tänka mer hästhoppning. Så fort du är på väg över ett hinder fäster du blick och fokus på nästa. Vore ju kul att faktiskt komma på en plan för sitt tränande :)

För att få tyst på diverse tjatande människor tänkte jag att jag får väl anmäla mig till någon riktig tävling. Loggade in mig på agilityonline bara för att konstatera att det fanns ju typ inga tävlingar där.... Men hallå, var är dom? Fick sedan klart för mig att AO är ute, nu är det hundaktiv som gäller. Förstår hur "gamlingarna" kände sig när man gick över från postgiro (det hette ju faktiskt postgiro och inte plusgiro då)  anmälan till Internetanmälan. Här har man äntligen lyckats memorera sina kontaktuppgifter och fatta hur man ska göra - då går dom och ändrar hela alltet. Nåja, kanske att jag lyckas hitta dit också. Vart ska alla åka då? Nån som vill ha med sig bilsällskap :D

 Jag vilar mig i form.....

Tjohoo - jag tränade en gång i vintras också! 

.... var det dags för idag. Jag sprang inte kanske jag ska förtydliga på en gång  Även om jag lyckades med årets bedrift för en dryg vecka sedan och sprang femkilometersspåret i Hacksta. Jag stannade inte ens! Jo iofs, en gång var jag tvungen att stanna till och spotta ut en mygga jag fick in i munnen. Skogar och sommarkvällar är inte alltid en bra kombination  

Men, däremot fick jag för mig att det vore roligt om mina ungar kutade. Emelie sprang knatteloppet förra året och kom på en 14:e plats har jag för mig. Av säkert 100 ungar!   

Efter många turer fram och tillbaka blev det till slut bestämt att ingen ville springa. Emelie eftersom hon fr.o.m i år gick upp i ungdomsloppet, vilket är 2,5 kilometer långt, och tyckte det var för svårt. Rebecca eftersom hon inte ville springa ensam. Envis som jag är ringde jag upp Emelie (jag befann mig i Skivaffären, Chrille hemma, Rebecca med farmor i centrum och Emelie hemma hos bästisen - blir en del ringande fram och tillbaka vill jag lova....) och efter diverse hot fick jag henne att gå med på att springa Knatteloppet runt med Rebecca. Utanför tävlan då naturligtvis. Rebecca ändrade sig då och ville springa. Detta blev bestämt 13:50 ungefär, vi stänger klockan 14:00. Eftersom jag inte ville springa iväg precis innan stängning tänkte jag att jag skulle gå upp och efteranmäla Rebecca så fort jag sparkat ut alla kunder. På Österåkersmilens hemsida stod bara att det var efteranmälan klockan 12:00. Antog att det inte var endast exakt klockan tolv man kunde efteranmäla och gick upp strax efter två. Det var försent..... Senast en halvtimme innan skulle man göra detta och loppet började halv tre. Har all förståelse i världen för att man inte vill ha in efteranmälningar i sista sekund, men hur svårt hade det varit att skriva ut den lilla informationen på hemsidan??? Jaja, bara att ringa Chrille och barnen som precis hade kommit ner till centrum. Vovvarna och jag fick skjuts hem av dom, tyckte så synd om tjejerna (speciellt Rebecca) som satt i baksätet i fräna träningskläder och gympadojor med vattenflaskor i högsta hugg. Rebecca som skulle få medalj och allt.....  Storasyster har ett gäng efter diverse cheerleadingtävlingar (och loppet förra året), men lilla Dudde har ingen.

På vägen hem stannade vi till på Willys för att handla. Som dom braiga föräldrar vi är kom Chrille och jag på en plan. Jag smet in i godisaffären och lyckades hitta en medalj och två champagneglas i plast med blå/gult band runt foten. Sedan arrangerade vi vårat eget lopp. Jag satte mig på cykeln och tog med tjejerna ner till bron vid Kanalvägen. Där gick starten! Målgång var på vår tomt och där stod Chrille beredd. Emelie fick instruktioner innan (i form av en lapp - Rebecca kan inte läsa   ) om att hon skulle låta Rebecca vinna. Hon tog väldigt allvarligt på denna uppgift och lyckades bl.a fejka ett par snubblingar som skulle fått vilken fotbollsdomare som helst att blåsa av för filmning  

Här kommer dom i full kareta längs Kanalen!

En glad vinnare som fick spränga målsnöret!

Fin medalj! Båda barnen fick varsitt glas runt halsen med god dricka i (Cola och Festis) att skåla med!   

Ibland är man f-n en jädra bra förälder! Annars är vi väldigt impopulära just nu, vääääldigt mycket fotboll på TV. Asatråkigt säger mina barn   

Gjorde ett VM-tips på min pappas restaurang (man kan vinna matchtröjor och mat   ). Anledningen till att det är så roligt är att vi typ har garderoberna fulla med massa gamla fotbollströjor samt att jag nog aldrig behövt betala för ett mål mat uppe i Skutskär. Men, iaf, man skulle tippa alla grupper placering 1-4 samt fortsätta hela vägen till final. Fnissade lite åt mitt tips när jag insåg att 85% av alla andra som lämnat in hade tippat Brasilien som världsmästare, på mitt tips gick dom inte ens vidare från gruppen....   Äh, man ska våga chansa lite! Efter att ha plockat bort lag längs vägen bidde visst Spanien vinnare på mitt tips. Har jag berätta att jag är bästis med Spaniens målvakt?     Eller bästis kanske är fel benämning, han typ hånglade upp mig på krogen, strax efter skiljde han sig från sin fru. Tror ni mig inte finns det fotobevis på Facebook. Bry er inte om att Chrille är med på samma bild, det är bara petitesser!    

Tror jag måste sluta missbruka dessa smileys, men dom är ju så coola   

Återkommer!

Fick en kommentar i påskas om min vikt som jag faktiskt tog åt mig väldigt mycket av. Ställde mig på vågen (för första gången på lääänge) och konstaterade att jag faktiskt gått upp en hel del i vikt! Brukar väga runt 68 kilo, men då var jag helt plötsligt uppe i 76! Tyckte att det faktiskt var dags att ta tag i problemet (och jo - jag tycker faktiskt att det är ett problem när man känner sig ful och fet och ens kläder inte passar längre). Anmälde mig till Aftonbladets Viktklubb på nätet. Nu, typ tio veckor efteråt, har jag gått ner nio kilo    Känns alldeles jättelagom, tycker inte att jag behöver gå ner mer nu utan känner mig väldigt snygg    Visst hade man kanske föredragit en något annorlunda fördelning av var kilona försvann. T.ex brösten hade ju kunnat på vara kvar som dom var medan "magbulan" gott lunde minskat mer. Men, men, får väl försöka mig på lite mer magträning för att se om det går att ordna till.

Annars har jag inte gjort några jätteförändringar tycker jag. Har försökt laga en hel del av dom recept som man kan hitta på Aftonbladets sida och många är (för att tala klarspråk) skitgoda! Gott om kött och smaskiga såser, både Chrille och barnen har hittat riktiga favoriträtter. Annars har jag fortsatt äta godis, dock inte lika ofta. Jag rör på mig lite mer iom mitt hundprommisjobb och jag har gått över till lightläsk och lightsaft. Har med andra ord inte gjort särskilt stora uppoffringar. Har alltid varit jätteanti bantningskurer efter att ha växt upp med en mamma som ständigt provade på olika piller- och pulverkurer. Men jag ser inte detta som bantning, det är inget tillfälligt utan en liten förändring av mitt sätt att tänka. Vet ju att mitt största problem är att jag är sockerberoende, men tävlingsmänniskan i mig vaknar till när man ska fylla i vad man ätit varje dag. Blir en extrakick att få lyckas   

Så, ett irriterande peppinlägg om hur duktig jag är :P Och huuuu så hemskt - jag lämnade tom ut min vikt! Det ska man ju inte göra som tjej - CENSUR!

Äh, jag bjuder på det för jag är så jädra snygg nu   

Återkommer!

Ikväll var det dags för valp/unghundskurs (är faktiskt inte helt säker på vad jag har...  ) och då brukar jag alltid plocka med mig Zero. Känns onödigt med den långa promenaden (som det blir eftersom man måste gå åt bägge hållen) utan att motionera hund samtidigt. Dessutom kan man ju lika bra försöka passa på att få lite träning gjord med egna hunden när man ändå är där. Men, stackars lilla Zero har tillbringat senaste dynget med att bajsa och kräkas. Kan ha något att göra med den halva ostbågspåse han snodde och åt upp häromdagen. Synd att man inte kan få säga "så går det". Eller säga det kan man ju alltid men det kanske inte ger någon vidare effekt....

Men - idag fick kräknisse vara hemma och istället plockade jag med mig lilla Lazy   Funderade på att dra iväg utan hund eftersom Lazy kan vara lite "påfrestande" att ha med under kurs. Hon brukar på ett ganska högljutt sätt protestera mot om matte ägnar sig åt andra hundar. Tyckte dock att det kan jag ju stå ut med en gång per termin iaf och tog med mig tanten. Hon skötte sig ganska bra, fick hälsa på såväl stora läskiga schäferhanar som små söta aussiekillar och hon verkade inte vilja äta upp en enda hund  Efter att kursen var avklarad fick Lazy ett väldigt kort träningspass. Vi körde lite agility (hade släpat fram - eller kanske snarare bort - några hinder som mina kursare fick prova på bakom kullen). Hade bl.a ett par korta slalombitar, fyra pinnar, som hon gick igenom alldeles strålande! Inte gick det fort inte, men hon plockade rätt ingång varenda gång och svängde så tjusigt fram och tillbaka. Gammeltanten kan hon! Kanske ska prova på Sommarcupen ändå (om hon isf får gå i medium, tror inte hennes rygg pallar largehindren). Sedan blev det ett test av inkallning med ställande. Det är lustigt att man alltid tyckt att Lazy verkligen inte kan det momentet, i själva verket är hon ju duktigare än Zero på det! Iaf idag.... Fjärrdirigeringen satt som en smäck. Lazy är väldigt snabb på att sätta sig upp, något segare när det gäller att lägga sig ner. Zero är precis tvärtom   Om man bara tog sig i kragen någon gång kanske man kunde fixa den där jädra tävlingsdispensen. Kanske att 10-åringen håller ett tag till   

Återkommer!