.... damer. Misstänker starkt att inga herrar läser denna blogg?

Jag ska be att få presentera nyaste tillskottet i familjen

Nyman-Witt. Här kommer, tadadaaaaa - ZUNE. Med Z.

Oj, nu kom Rebecca och sa åt mig att vara tystare eftersom Zune försöker sova. Ber om ursäkt Zune, ska trycka långsammare på tangenterna.

Vi var inne i början/mitten av maj på Åkersberga Zoo och tingade en hanvalp. Fast en valpkanin då. Men eftersom vi varit bortresta ett par omgångar (Kreta & Malmö) fick vi tacka nej till första valperbjudandet. Kaninvalp igen alltså. Men så ringde de äntligen i tisdags och sa att det kommit in tre små killar. Kaninkill... äh ni fattar. Eftersom jag jobbade kunde vi inte åka dit förrän onsdag em, men som tur var fanns alla tre kvar, så vi fick välja först. Chrille och jag röstade genast på Zune, han verkade coolast. Rebecca funderade flera varv innan hon nådigt gick med på det valet. Storasyster Emelie roade sig på Liseberg i onsdags, så det är bara rätt åt henne att hon inte fick vara med och välja. Nejdå, jag är inte ett dugg avis....

Hihi, nu kom Rebecca och kollade om Zune sovit färdigt. Hon passade också på att fråga om han fortfarande saknar sina brorsor eller om det börjat gå över   

Zune har för övrigt petat ner dom där jyckarna från förstaplatsen som familjens sötaste djur.

Ååååå, nu sjunger Rebecca en vaggvisa för Zune, det är så mycket gullighet här just nu att jag inte tror jag klarar mer!

Återkommer!

Förra veckan var det stor avslutningsfest vid Österskärs havsbad för Eastcoast cheerleaders. Vi pratade om RM, fick höra planerna för hösten, åt gott och mös i det härliga vädret. Då kom det: "hoppas ni har gympakläder med er för ni ska få träna lite". Gulp! Vi föräldrar (de som ville, några fegisar satt faktiskt kvar) och några syskon ställdes upp på led och delades in i två grupper. Sedan gick vi åt varsitt håll med ett gäng elakt fnissandes cheerleaders.

Vi drillades hårt i dans, ramsor, hopp och bygg. Jag är glad att de utelämnade gymnastikdelen, mina handvolter sitter inte till 100% för tillfället....

Efter några träningsrundor var det dags för uppvisning för det andra laget. Min grupp började. Det värsta är att någon elak pappa tydligen stått och filmat och nu finns resultatet att beskåda på youtube. Tyvärr filmade han inte vår uppvisning utan en av träningsgångerna (anledningen till att jag vet det är att vi skriker "Eastcoast" på filmen, senare blev vi tilldelade lagnamnet "Sharks" och ändrade till det).

För att stoppa eventuella spekulationer och ryktesspridning tänker jag härmed dela med mig av denna film. Enjoy:

http://www.youtube.com/watch?v=iKTSr8TUeNQ

Som tur är filmades även den andra gruppens "show". Lägg särskilt märke till Chrille i grön tröja   

http://www.youtube.com/watch?v=-RZ4WykHHJo

Hihi, måste bara få dela med mig av en väldigt skön kommentar som yppades igår, på den spårkurs jag håller. Det var en husse som, efter att hans hund spårat intensivt i ca 170 meter, säger "nej nu måste vi vara fel för så här duktig är han inte!". Eftersom jag fungerade som "ikappjagat spårslut" och jag hörde denna kommentar precis innan hunden fick fatt på mig kan jag ju bara konstatera att joo, han är så duktig   

Återkommer!

Dags att uppdatera bloggen lite kanske   

Tyvärr blir det ett tråkinlägg, med mycket besvikelse.

Helgen har vi tillbringat i Malmö, Emelie skulle tävla i RM i cheerleading. Efter månader av förberedelser och massa träningstimmar hade tjejerna ett riktigt bra program att visa upp. Förra helgen var det genrep i Åkersberga sporthall för släkt och vänner. Genrepet gick bra, men med flera småmissar. Därför var, åtminstonde jag, ganska nervös inför uppträdandet på RM igår. Men tjejerna satte det perfekt! Så jäkla snyggt och så jäkla duktiga var dom!

Efter att alla klasser kört klart sina program var det paus inför prisutdelningen. Poängen ska räknas ihop och domarna ska väl göra... typ nåt som domare gör i sina pauser. Vi föräldrar satt på läktaren och väntade och väntade. Nervösa och förväntansfulla. Dessutom hade vår "hejjarklack" blivit placerade längst upp på läktaren, alldeles under taket. Med ca 25 grader i solen utanför och med flera hundra tävlande i lokalen och MINST lika många på läktaren kanske ni kan tänka er hur varmt det var? Att dessutom sitta högst upp gjorde att det blev snudd på olidligt hett. Men vi satt där så snällt och, som sagt, väntade. Plötsligt kommer en mamma upp till oss och säger något. Jag ser att de som sitter närmast (som hörde vad hon sa) reagerar väldigt. Vi andra börjar skruva på oss och undrar vad dom säger där borta. Meddelandet går sedan från mun till mun för att slutligen nå oss "Commanders har blivit diskade".. Vi sitter som fågelholkar allihopa och undrar vad sjutton dom menar. Vadå diskade???? För vad???? "Otillåtet bygg" är den närmsta förklaring vi får. En av tjejerna i Commanders kommer upp till oss på läktaren och sätter sig hos sin mamma. Är det sant? undrar vi. Hon svarar ja och vi ser alla hur ledsen och besviken hon ser ut. Jag frågar henne om hon vet var de andra i laget är och hon svarar att några är i omklädningsrummet och de andra vet hon inte. I det läget ville jag bara hitta Emelie och kolla hur hon mår, så jag smiter iväg för att leta. Innan jag hinner fram drar prisutdelningen igång och alla lag (inklusive Emelies) går ut på mattan. Bara att pipa tillbaka till läktaren. Vår förening hade tre lag med i tävlingen, så det fanns ju all anledning att kolla hur det gått för de andra.

Resultatet var ju inte lysande direkt: Sailors sist i sin grupp, Commanders diskade, Pirates (som vann sin klass förra året) på sjunde plats av nio lag.

Efteråt träffade vi upp en storgråtande Emelie, det var många känslor som skulle ut. Som tur är gick det över ganska fort, hon är bra på att komma igen Emelie   

Men jag förstår verkligen besvikelsen. Träna hela hösten och vintern inför DM i februari. Väl där placera sig som fyra i sin klass (av fyra lag) efter några missar. Sen visar det sig att poängen räknats ihop fel och att de egentligen kom på en delad tredjeplats. Visserligen fick de medaljer efteråt, men gick ändå miste om glädjen vid en prisutdelning. P.g.a resultatet på DM blev de inte direktkvalificerade till RM utan fick vänta till alla distrikt haft sina mästerskap. I början av april blev det klart att de gått vidare till RM och de satte verkligen igång med hårdträning. Gjorde allt så bra de bara kunde och sen detta snopna slut...

Hoppas bara att alla orkar bita ihop och komma igen till nästa tävling. Som är om ett år.... Tänk er något liknande - få 159 poäng i lydnadsklass I och sen inte kunna få revansch förrän ett år senare! Tur att man håller på med hundsport!

Återkommer!