Fånig rubrik egentligen, jag har ju lyxat under helgen också.

Nåväl, bestämde mig för att jag var värd en liten "återhämtningsperiod" och började med en så simpel grej som att jag i torsdags badade badkar hemma hos min mamma. Ett riktigt varmt bad, mamma hade tänt doftljus och jag påbörjade en ny bok jag precis köpt. Mer än så behövs inte egentligen för att man ska må bra. Sedan, i fredags fm, tog jag med mig Zero på en "kort" promenad bort till Hakungekrossen, där vi plockade lite svamp. Första gången jag gjort det i hela mitt liv, men jag blev så sugen efter vår spårhelg och alla svampfynd man gjorde då. Plus att jag fick en grundlektion av Janne i vilka svampar som är vad. Det var otroligt vackert väder, tog av mig och gick endast i t-shirt och t.o.m då var det varmt.

Var faktiskt väldigt rofyllt att gå runt i skogen och spana ner i mossan. Kan jag tänka mig att göra om, synd bara att jag inte gillar att äta svamp   

Sedan blev det en tur upp till Älvkarleby över helgen. Bio, shopping och massa god mat.

Fotade lite under vår svamputflykt  

Zero snokar noggrannt :)

Med risk för att göra bort mig, men jag inbillar mig att detta är trattkantareller? Och är det inte det så är det väl den där andra sorten som också är ätbar? Kanske.....

Framför Österåkers Kyrka

Galen, hoppande Aussie   

Ett litet dopp i kanalen hann vi med också (vadå vi förresten?)

Operation torkning inledd

Ååååååå - klart!

Återkommer!

Ny dag, nya tag! Glöm dumma människor, var glad över alla snälla människor man känner   

Måste ju skriva lite om förra helgen! ÖBK anordnade lägrespår på lördagen och Vaxholm högrespår på söndagen. Eftersom vi numera har ett sådant väldigt bra tävlingssamarbete mellan ÖBK, WBK och Danderyd-Täby använde vi samma marker båda dagarna och vi var flera spårläggare som gick båda dagarna.

Måste dock börja berätta om förra veckan som var helt galet intensiv. Jag har mina fasta hålltider under vardagarna:

8.30 - lämna barnen

12.00 - gå ut med Sacha

14.00 hämta barnen

Dessutom var det under förra veckan:

tis. och ons. 16-18 - Sport Academy

fre 16-19 - Sport Academy

mån. och tors. 17.00 - leverera Emelie till sin träning

Om man räknar in alla transporttider mellan olika saker var det inte många timmar i stöten jag hade på mig att ordna saker. Det där ordnandet innebar bl.a.:

- hämta datorn på klubben

- lägga in alla tävlande i Aldur

- köpa priser

- jaga funktionärer

- provgå mina spår

- studera Åkerstorpshallen för framtida träningar

- måla om Emelies rum

- ordna lottning, protokoll mm till lägrespåret

Osv, osv..... Anar att denna vecka har något att göra med att jag tröttnade helt häromdagen efter en otrevlig människa   

Iaf så jobbade jag 16-19 på fredagen, sedan upp till klubben för att plocka undan agilityhinder (som redan var gjort när jag kom upp). Vår tävlingsledare var vänlig nog att tala om att det inte var nödvändigt att ta bort dom eftersom budföringen skulle gå på bakplanen. Taskig timing TL!   Å andra sidan var det nog lika bra då det dök upp flera människor under lydnaden på lördagen, som började träna på de hinder som stod kvar, med sina klickers i högsta hugg. Efter en "tillsägelse" hade dom som tur var vett att lugna ner sig. Kom väl hem vid nio, slängde i mig middag och sedan målade jag till ett på natten. Somnade runt två, upp klockan fem (!!!!)   

Jag la ett spår vid Hakungekrossen, gick sådär för den föraren, fick med sig tre pinnar plus slutet in. Sedan ett till vid Husa. Sen säger vi inte mer om den saken   

Över huvud taget tycker jag att det var väldigt bra resultat under tävlingen. Av 12 deltagare var det 10 som klarade spåren och av dessa 10 var det fem som blev uppflyttade! Extra roligt med en ÖBK:are på andra plats (Tina och Triss).

Sedan måste jag få säga att vi hade en otroligt sexig skytt under budföring och platsliggning. Inte ofta man ser såna hunkar på appellplan   

Var väl hemma vid tretiden, drog direkt till min mamma för att hämta barnen, sedan till Willys för att handla. Klockan fem brakade.... någonting, löst! Ett oräknerligt antal tjejer i 9-10 års åldern invaderade vårt hus, Emelies tjejmiddag! Precis vad man är sugen på efter nio timmar i skog/på hundklubb   Naturligtvis kom jag inte i säng så där vansinnigt tidigt på lördagen heller, men likväl var det upp tidigt på söndagen. HALV fem denna gång. La mina två spår, det första vid krossen fick en lite ny sträckning då jag missade att svänga. Men det blev bra ändå, fick dirigera om Catherine (som var mottagare) lite bara så hon visste var de skulle komma fram. Alla pinnar in och inom tiden. Andra spåret vid Husa tog jag själv emot. Det var en kvinna som p.g.a en allvarlig sjukdom hade lite svårt att gå. Hon visade att hon hade skena på benet och berättade att dom inte brukade klara maxtiden. Hunden var dessutom tio år gammal, så hon sa att detta nog var deras sista spårtävling. Lite sorgligt faktiskt. Men glädjande nog kom dom i mål inom tiden och hade med sig fem pinnar plus slut.   

Eftersom det råkade vara min dotters födelsedag följde jag inte med till Vaxholm för resten av dagen, utan åkte hem och fortsatte måla istället (Emelie fick ett "nytt" rum i födelsedagspresent, med ny färg på väggarna, lite nya möbler och överkast och "myskuddar" till sängen). Sedan var det diverse släktingar på besök också. Sedan måste jag erkänna att jag var ganska trött  

Men det var en väldigt trevlig helg (om än liiiite intensiv kanske)!

Återkommer!

Varför ska man behöva ha med folk att göra egentligen? Tror inte att jag passar för det jag gör, tar allting alldeles för personligt. Eller så är det bara inse att man suger på det man gör.... Riktigt blä känns det iaf för tillfället, men jag kommer väl igen. Har man något val?

Fast nog sjutton är människor dumma :( Kan inte bara någon ge mig några miljoner så slipper ni mig - ska gladeligen hålla mig borta från allt som liknar ett jobb!

Återkommer eventuellt!

Aaaargh! Måste börja berätta om min klumpighet! Var och tränade med Zero för ett tag sen, hade med en leksak som vi inte använt så mycket. En "taggboll" med snöre på. Ett lååångt snöre, så man får behålla fingrarna :) Visade sig vara en lyckoträff, Zero älskade den och träningen gick kanon. Vi fick till några riktigt lyckade ställanden under inkallningen, något vi haft problem med. Jag målade upp ett helt scenario med hur vi inom en vecka skulle kunna starta tvåan, självklart med förstapris och förstaplacering som följd. Allt tack vare denna leksak. Man vad händer.... jo när vi är klara ska jag kasta iväg bollen riktigt ordentligt som en sista kul grej. Nu är jag som regel rätt värdelös på att kasta, därför har jag ju inte kunnat köra bollkastgrejen på inkallning med ställande förut, jag har aldrig lyckats få bolljäkeln bakom hunden! Men det lilla snöret göt ju att man får extra kraft. Ganska mycket extra kraft skulle det visa sig. Jag kastar och bollen flyger, och flyger och flyyyyyger. Rakt in bland träd, snår och tistlar bredvid den lilla bäcken. Jag går dit och försöker leta lite, men inser att det är kört. Skickar in Zero för att leta, men inte ens han vill knata omkring där. Mörkt är det också. Får nog tyvärr vänta tills gräset/tistlarna har dörr och löven trillat av. Då kanske jag kan hitta bollen så vi kan fortsätta drömma om vinster och förstapriser....

Återkommer!

.... att visa Hedda-släktingen jag hittade på Kolmården   

Återkommer!

Var tillbaka i fästingskogen igår (Kerstin - din fästingskog kan dra åt.... skogen, detta är verkligen en fästingskog). Med tanke på att jag hade två fästingar som kröp på mig efter besöket i söndags undrar jag nu hur jag kunde vara så korkad att jag inte kollade mig noga igår. På kvällen, när det var dags att sova, hittade jag en "plupp"  vid ljumsken - fastsatt fästing. Gick dock bra att dra bort den, fick med huvud och allt. Men, idag hittade jag ytterligare en, denna gång på mitt ben och den gick inte så bra att ta bort. Huvudet blev kvar och nu kliar det som fasen. Dumma kryp, vill inte ha ett insektshuvud i mitt ben, som säkert kräks ut gift för fulla muggar.

Buuuuu fär fästingar!

Återkommer!

Jag har ju faktiskt varit och tränat! Herregud, hur har jag kunnat glömma att skriva om det? I tisdags, på klubben, spår och lydnad minsann   

Spåret gick väl så där, han började väldans tjusigt (han är i det här fallet alltså Zero), gick klockrent med bra drag i linan men sen stannade han plötsligt upp och tittade frågande på mig. Jag stod bara still och inväntade att han skulle fortsätta, men han bara glodde och snurrande runt lite åt fel håll. Till slut tog jag två steg i spårets riktning och då fortsatte han som om inget hade hänt. Ibland är det svårt att förstå vad som försigår i deras små (väldigt söta) huvuden. Sedan gjorde jag något jag ofta får till: släpper linan när hunden går genom krångligt snår för att fånga upp på andra sidan, bara det att jag lyckas inte få tag i den där jädra repstumpen innan den så där lagom retsamt fladdrar iväg. Man känner sig så jäkla korkad när man snubblar sig fram halvt framåtlutad, jagandes ett snöre. Vad är det för fel på katter egentligen?

Zero sprang i full fart framåt och missade sista vinkeln. Sedan verkade han inte alls vilja anstränga sig för att fortsätta spåra, så jag drog om honom i full fart och triumferade väldigt överdrivet elakt när jag hittade leksaken som låg i slutet. Ha! Där fick han minsann! Kanske ska lägga spår oftare än en gång i halvåret? I höstas klarade han faktiskt ett högrespår ganska snyggt.

Sedan blev det lite lydnad, vilket gick mycket bättre än spåret. Har inte tränat på länge, mycket beroende på att jag tröttnat på rutan och inkallning med ställande som vi tjatat med ett tag. Fick den "briljanta" idén att träna sånt vi redan kan, alltså ettans moment. Han var ju superduktig ju! Förstår inte varför man ska hålla på träna sånt man inte kan när man kan lyckas med det man redan kan istället. Blir ju mycket roligare så   

Tänkte ju nöja mig med vårt enda förstapris i ettan ("kan" ju det där med LP1, både Marwin och Lazy fixade det) och istället försöka komma vidare i tvåan (vilket jag däremot inte fått till med någon hund, de envisas ju med att gå och dö eller bli sjuka då). Men vem vet, man kanske ska tävla en etta till för att inte helt tappa tävlandet? Fast då måste vi igenom den där j**la platsliggningen igen! Av tre starter i ettan har vi haft två där hunden bredvid rest på sig varav den ena gick direkt fram till Zero. Mattes lilla pluttenuttvovve kan ju gå sönder av dom andra stooora stygga hundarna   

Fast vänta lite nu? Skulle inte jag tävla agility i år? Kanske dags att sätta fart. Ouuups, vänta, det var visst försent. Aja, kanske någon annan gång. Imponerande att man kan missa ett helt år ändå. Undrar vad jag ska missa nästa år? Rapport? IPO? Minletande?

Idag har vi varit och rekat våra spår inför tävlingarna helgen 18-19 september. Vet inte hur det gick till, men jag har lyckats få med Chrille som spårläggare, så vi drog iväg hela familjen ut i skogen. Barnen satt i bakluckan och spelade "tjuv och polis" med Chrille, hundarna och jag tömde skogen på lite fästingar. Hittills har jag plockat åtta på Zero och två på Lazy. Men inte nog med det - jag hittade två på mig själv också. Finns så mycket spännande i skogen. Började med att jag pillade mig lite i nacken och hittade en liten grej där som jag drog i, voilá - en fästing. Medan jag försökte mosa till den lite kom nästa krypande på handen på mig. Då blev det projekt avklädning. Mina barn fick agera kontrollanter, jag hoppas de inte fått men för livet. Dom skrattade iaf gott åt mina magar när jag stod framåtlutad och skakade ur håret. Vissa har en mage, andra har flera.....

Återkommer!

Börjar liksom tveka lite angående vilken sort vår nästa hund ska bli. Nu kommer det att dröja några år, ska bli av med den gamla tanten först     Nääää, nu skojade jag faktiskt. Just idag har hon varit helt OK   

Det blir ju en mindre variant iaf. Tanken är att även barnen ska kunna klara av den. Så kriterierna är: en hund som jag ska kunna träna och tävla lydnad, bruks och agility med och som mina barn ska kunna gå ut med och träna agility och freestyle med.

Jag har varit inne på Cavalier, men börjar tveka lite nu. Sheltie säger många, men i ärlighetens namn har jag en så fånig anledning till att inte skaffa en som att dom är så vanliga (svar 1: ja jag är fullkomligt medveten om att Cavalier är en väldans vanlig hund, men inte sjutton ser du den särskilt ofta på en lydnads- eller brukstävling och i jämförelse med shelties finns nästan inga på agilitytävlingar heller. Och svar 2: när jag skaffade Lazy för 10½ år sedan hade jag inte sett röken av någon aussie på vår klubb. Så det så   ).

Förra hösten började jag kolla lite på, ursäkta stavningen, Kooikerhondje. Gick till rasmontern på Älvsjömässan och frågade. Tyvärr upplevde jag det som att mannen i montern försökte tala om för mig att jag inte skulle ha en. Jag vet inte om han fick för sig att jag skulle ha en hund till mina barn. Så är ju absolut inte fallet, jag ska ha en hund till mig men som är i rätt storlek så att även mina barn ska kunna klara av att gå ut med och gå kurs med. Han sa bl.a att den inte är någon barnhund. Vilket skitsnack! Den första Kooikern jag träffade var på en Juniorhandlingtävling, med en jätteduktig matte på 8-9 år. Vilket samarbete dom hade!  Är helt övertygad om att om jag tar hem en 8-veckors valp till mig så kommer det att bli en "barnhund". Speciellt som man kommer hänga hos uppfödaren så ofta man kan, MED barn   ).

Sen går det väl för sjutton inte att säga om en viss ras är barnhund eller inte? Mer eller mindre lämpliga egenskaper finns väl, men det är väl ändå individen som avgör? Tror ju inte att alla Golden älskar ungar t.ex Råkar veta att det finns ett gäng "barnrädda" hundar på klubben, gemensamma nämnaren är väl att dom saknar småbarn i sitt hus/närhet.

Alla terriers har jag nog valt bort per automatik. Blir ju bara biten av dom..... Kan man säga att terriers inte är Kattavänliga hundar?    Måste dock erkänna att jag gillar Norwichterriers skarpt. När jag var liten umgick vi med en familj som hade Norwich och som även födde upp i liten skala. Sen har jag haft förmånen att träffa en väldigt charmig Lisa under två kurser.

Uppe i Norrland träffade vi Hjalle och kanske att en Bichon inte är helt omöjlig?

Jaja, envisa Lazy lär väl överleva oss alla och tur är väl det eftersom jag nog aldrig kommer kunna bestämma mig helt.... I USA finns ju "dvärgaussie", men dom är, i ärlighetens namn, fula som stryk.   

Återkommer!