Läste precis på Facebook om att Cessa inte finns längre    Cessa som "alltid" funnits på klubben, precis som hennes husse och matte. Eftersom man själv har en hund som man märker börjar bli till åren (Lazy fyller 11 första februari) berör det en lite extra. Missförstå mig rätt nu - jag lider oerhört med Janne och Sanna, men det är svårt att inte tänka på "sitt eget" också.  Senast idag pratade jag med min mamma om Lazy, att hennes ögon börjat bli dimmiga, att hon allt oftare snubblar när hon går nerför trappan hemma, att hon inte klarar av denna kyla som är utan vill gå hem (de senaste dagarna har hon även börjat halta när vi är ute).  Lazy och Cessa var ju lite samma sort dessutom. Vallarbrudar..... Kommer ihåg ett möte i klubbstugan för ett par år sedan. Det var många hundar med runt bordet, plötsligt undrar Janne (eller om det var Sanna?) var Cessa var någonstans. Vi kollade och hon och Lazy hade lagt sig och slafat ihop i ett hörn    Redan då pratade vi om "gamla tanterna".

På tv:n rullar "Dödlig fångst", man får återigen se scener från när Kapten Phil dog. Gör ju min sinnesstämning mycket bättre.....

Men, å andra sidan: överallt på "fejjan" får man läsa om och se bilder på folks valpar. Några har kull hemma, några väntar på att få hämta hem sin. Och min kompis Anna har lagt ut en bild på hennes växande bebismage. Livet går vidare som vanligt. Kanske lättare att ta till sig när man inte själv är mitt uppe i sorgen över att ha förlorat någon, även om vi alla varit där.

Nu ska jag pussa på min lilla räv som ligger ihoprullad bredvid mig i soffan. Snarkar gör hon också    Ska t.o.m strunta i hennes illaluktande mun när hon pussar tillbaka på mig (det gör hon alltid, mycket beroende på att hon inte är så stormförtjust i att gosas så där närgånget   

Återkommer!

Eftersom jag inte kan skriva något inlägg om mitt liv just nu (jag skulle bli tvungen att gå och skjuta mig själv efteråt), så blir det istället en liten fotopresentation av vår helg i Malung. Enjoy   

Så här ser en hårt arbetande jaktsetter ut.....

Och här vilar sig "storebrorsan" i form.

Det här var ju några veckor sedan, i Sälen producerades då fejksnö i massor.

Inne på den häftiga anläggningen Experium. Hur stor är förresten chansen att man träffar på en f.d klasskamrat till Emelie (boende i Åkersberga) där? Ganska liten, men det hände. Det knäppa är att vi träffade på samma tjej någon månad innan på Sörabadet. Blev riktigt lustigt   

Suddig bild, men det är Emelie, Rebecca och jag som åker "dubbelring" nedför en vattenrutschkana. Riktigt roligt!   

Dom ser ut som setterägare hela bunten. Kanske dags att byta ras?

Man hittar många mystiska grejer hos såna där "jaktmänniskor".  För att inte tala om vingen han har i munnen    Å, det är humor på hög nivå.....

En bil för mig   (inte för att jag gillar körv alltså....)

Världens bästa värdinna Anna med bebis i magen. Vi hade fått handdukar och miniflaskor med schampo, balsam och duschcreme på "vårt" rum. Det låg t.o.m små chokladbitar på kudden (chokladen var inplastad, annars hade det ju varit konstigt....) Vi fick dessutom nybakade scones till frukost både lördag och söndag.

Avslutar med en bild från deras sommartsuga som vi var och inspekterade. Ganska hygglig utsikt....

Återkommer!

.... här kanske man ska skriva emellanåt? Som typ att Zero och jag var och tränade idag. Det var trevligt. Och kallt. Men mest trevligt   

Körde en 3-minuters platsliggning när jag gömde mig. Tidigare har jag bara försvunnit korta stunder, nu körde vi fullt ut. Det gick riktigt bra, det var så gulligt att tjuvkika på honom genom hålen i planket.

Sen blev det lite fritt följ (typ 20 meter - varför överdriva?) och inkallning, både med och utan ställande. Man tycker att han inte kan det momentet (alltså med ställande), men nog sjutton stannar han till varenda gång man kör en slät inkallning.

Undrar om vi gjorde så värst mycket mer efter det? Förrutom att prata med alla trevliga människor (vissa av dom är ju dock lite svåra att överrösta   ).

Innan träningen var jag på barnens skola för utvecklingssamtal. 10:or på helheten och uppflyttning på båda brudarna. De får så mycker beröm så man blir stöddig. Fast det är klart, med mina gener i sig - kan det bli annat är perfekt?

Å just det. När vi promsade till klubben fick Zero för sig att hoppa i ån, sedan hade han istappar i pälsen.....

Återkommer!

Tjohoo, jag har varit och tränat! Med hund!!!   

Vi var några tappra själar som stämt träff på klubben för att köra lite rallylydnad. Gick riktigt bra för alla (det är min professionella åsikt  ). Hade stulit med mig en bana som vi körde på utbildningen. Efter rallyn blev det platsliggning och lite "vanlig" lydnadsträning. Inledde med några inkallning med ställande, gick faktiskt bra trots att det var läääänge sedan vi tränade sist. Tack Etza och Karin för snörbollen, måste vara dennes förtjänst!

Sedan skulle vi köra lite helt vanlig "fot". Å herregud vad jag fick skratta åt min hund. Jag ställde upp, Zero satt prydligt vid min vänstra sida, jag kommenterade "fot" - Zero sprang några meter framåt, vände upp mot mig och backade några steg. Detta hände gång efter gång på kommandot "fot". Kanhända har vi tränat en del på "rutan" och desto mindre på vårt fotgående   

Men på det hela taget kan man väl säga att en mer övertaggad hund får man leta efter. Ganska roligt med all energi och vilja, men även en del dåligt samvete över hur lite han fått att göra under hösten.... Matte måste skärpa till sig! Så fort jag fått lucka iaf EN vardagkväll i veckan så   

Smet ner till agilityplan och gjorde lite slalom också. Man märker ju att kunskaperna finns där. Får man som sagt bara till lite frekventare träning kan det nog bli riktigt bra. Kanske ska sätta upp några mål för nästa år. Tvåan i maj - kan det vara något? Nåja, får fortsätta fundera på den biten.

Återkommer!