Läste precis på Facebook om att Cessa inte finns längre    Cessa som "alltid" funnits på klubben, precis som hennes husse och matte. Eftersom man själv har en hund som man märker börjar bli till åren (Lazy fyller 11 första februari) berör det en lite extra. Missförstå mig rätt nu - jag lider oerhört med Janne och Sanna, men det är svårt att inte tänka på "sitt eget" också.  Senast idag pratade jag med min mamma om Lazy, att hennes ögon börjat bli dimmiga, att hon allt oftare snubblar när hon går nerför trappan hemma, att hon inte klarar av denna kyla som är utan vill gå hem (de senaste dagarna har hon även börjat halta när vi är ute).  Lazy och Cessa var ju lite samma sort dessutom. Vallarbrudar..... Kommer ihåg ett möte i klubbstugan för ett par år sedan. Det var många hundar med runt bordet, plötsligt undrar Janne (eller om det var Sanna?) var Cessa var någonstans. Vi kollade och hon och Lazy hade lagt sig och slafat ihop i ett hörn    Redan då pratade vi om "gamla tanterna".

På tv:n rullar "Dödlig fångst", man får återigen se scener från när Kapten Phil dog. Gör ju min sinnesstämning mycket bättre.....

Men, å andra sidan: överallt på "fejjan" får man läsa om och se bilder på folks valpar. Några har kull hemma, några väntar på att få hämta hem sin. Och min kompis Anna har lagt ut en bild på hennes växande bebismage. Livet går vidare som vanligt. Kanske lättare att ta till sig när man inte själv är mitt uppe i sorgen över att ha förlorat någon, även om vi alla varit där.

Nu ska jag pussa på min lilla räv som ligger ihoprullad bredvid mig i soffan. Snarkar gör hon också    Ska t.o.m strunta i hennes illaluktande mun när hon pussar tillbaka på mig (det gör hon alltid, mycket beroende på att hon inte är så stormförtjust i att gosas så där närgånget   

Återkommer!