klockan 14.00 började jag jobba i fredags, slutade 7.00 i lördags morse. Då var det bara att dra direkt till klubben för att vara spårläggare på Vaxholms lägrespår. Eftersom "min" tävlande klarade uppflyttning bestämde jag mig för att det var värt det :) Sedan hem för att bokföra ett tag, senare tillbaka upp till klubben (med döttrarna) för att förbereda inför ÖBKs högrespår dagen efter. Domarpärmar skulle göras i ordning, lottning förberedas, prisbord iordningsställas. Man blir lite glad när man träffar på fler där uppe - jag är inte den enda som tillbringar mina lördagkvällar på detta sätt :)

Sedan hem, handla, göra middag, sitta och prata strunt med diverse släktingar som tillbringat dagen på fisketur (sa de iaf, men varför blev jag då tvungen att handla middag?). Upp klockan sex nästa morgon, tillbaka hem vid 15, åter åka och handla och fixa middag, klockan 17 kom, återigen, diverse släktingar för att fira Emelies födelsedag (fast en dag i förväg).

Tisdag idag och jag är fortfarande tlöööötttt! Och min tävlande i söndags bröt sitt spår till råga på allt!

Kanske dags att gå och nanna, börjar jobba 7 imorgon bitti (jobbar sen till 12 för att åter gå på kl 16 och sedan jobba till 9 torsdag morgon). Men i helgen då ska jag sova! Ska bara ha valpkurs på lördag. Och föräldramöte med ECC. Och ha ett jobbmöte. Men på söndag ska jag vila! Efter appellspåret....

Återkommer!

I tisdags hade Rebeccas klass friidrottsdag på IP. Dom hade väldigt kul, hoppade högt och långt, sprang fort och långsamt och allt vad man nu gör. Jättekul tyckte hon och säkerligen de flesta av de andra barnen också.

Imorgon (torsdag) arrangeras skoljoggen i Hackstaspåret. Över hela landet springer barn till förmån för välgörande ändamål, i år tror jag att det är Barncancerfonden. Vi föräldrar får, om vi vill, skänka pengar, sen vet jag inte exakt hur resten av insamlandet går till. Om det har att göra med hur många barn som deltar? Dessutom blir det en rolig kamp klasserna emellan - vilka kan samla ihop flest varv. Det är klassens totala antal varv som räknas, inte den enskilda individens.

Det jag tänker komma till är att under båda dessa dagar behöver barnen ha med sig matsäck. Inget konstigt med det kan jag tycka, helt naturligt när de har aktiviteter utanför skolan. MEN - tydligen har flera föräldrar klagat på att det blir två matsäcksdagar under samma vecka! Skolan har "tvingats" gå ut med en förklaring till oss föräldrar där de ber om ursäkt över att det blivit på detta sätt och säger att de ska försöka planera annorlunda i framtiden.

Så här komer min fråga: va´ fasen är det för fel med folk egentligen???? Mitt barn får två roliga aktiviteter, vilka båda tyder på en skola som angagaerar sig, och folk klagar över två matsäckar!? Herregud, jag tycker att jag är en negativ människa, men dessa stackare kan inte lyckas tänka positiva tankar många gånger.

Nej, dags att gå och lägga sig, klockan börjar bli mycket. Fast just det - Rebecca ska ju ha med sig matsäck till skolan imorgon. Jäklar också, jag som inte handlat hem något. Helskotta också, vad gör jag då? Jäkla skola, hålla på kräva engagemang från oss försäldrar på detta sätt! Mutter, mutter.....

Återkommer!

Funderade på en sak när jag var i Åkersberga centrum igår. Gick i "korridoren" tidigare känd som ICA, ni vet, förbi HM (och vad det nu är mer de klämt in där). Ser redan på håll att jag kommer att möta en bekant. Vi är bekanta på hälsningsstadiet, men inte på stanna-och-prata stadiet.

Här uppstår problemet. Ser man människan när man precis passerar är det inga problem att slänga ur sig ett "hejhej" samt ett leende (jodå, så generös är jag ibland). Ser man människan på håll brukar jag vända bort blicken, vänta till man är nära varandra och då titta till igen och köra ovan nämnda procedur. MEN, om man ser personen på håll och denna tittar tillbaka, då uppstår det problem. Man kan ju inte hälsa på 10 meters avstånd om man inte avser att fortsätta säga något när man passerar varandra (alternativt stanna och prata). Man kan ju inte gå tyst och glo på varandra utan att säga någonting, om man inte avser att börja hångla eller börja slåss. Alltså uppstår en situation där jag möter personens blick på håll, tittar bort, försöker få ögonkontakt igen, när vi kommer närmare, för att kunna hälsa, bara för att märka att denm bekanta tittar rakt fram.

Jag är inte den som vrålar HEJ om folk inte ser mig, utan det är något med den där ögonkontakten som behövs. Problemet är att jag då genast känner mig som en hemsk människa. Personen jag mötte tror ju att jag inte ville hälsa eftersom jag vände bort blicken. Undrar hur många som går omkring och tänker att den där Katarina är en dryg jäkel? Fast så tänker dom nog inte alls, dom tänker nog att den där tjejen som ser bekant ut, fast jag inte kan komma på varför, hon verkar vara en dryg jäkel!

Återkommer!