Jag och Zero har varit och tränat tre dagar på raken! Tvivlar starkt på att detta inträffat tidigare.

I söndags var det ridhusträning igen. Jag fick tillbringa lite tid sittandes bredvid en hage, då Zero sitter och småskriker åt hästarna. Hästarna å sin sida tycker att vi är jätteintressanta och vill gärna komma fram och hälsa, men dumma Zero vågar ju inte. Jag kan inte riktigt komma på vad det är han vill? Är vi i ridhuset och han ser ponnyerna springa runt och busa i hagen vill han desperat komma dit. Går man dit med honom vill han inte vara där. Men går man därifrån vill han dit igen. Vill han jaga dom? Valla dom? Skrämma bort dom? Bli bästis med dom?

Jag hajar inte, han har aldrig brytt sig om hästar förut. Jag tror att jag ska börja vänja honom med hästar inne i ett stall iaf, då alla är lite mer stilla   

Smirre & Rebecca, ridhuset i bakgrunden till vänster.

I måndags gjorde jag ett bejublat gästspel på ÖBKs styrelsemöte och naturligtvis tog jag med mig Zero och passade på att träna lite. Vi kom nog nästan upp i tio minuters träning - men det var effektivt iaf!

Och så igår, efter rallylydnadskursen, intog vi appellplanen igen. Trots tre par byxor, ullstrumpor och dunjacka var det så förbannat kallt, så det blev en mikroträning. Men fem minuter här och tio minuter där är mer än vad vi brukar få till   Sen behöver man ju inte vara så dum så man avslöjar hur länge/kort man tränat. Kan ni glömma det ni just läst och bara fokusera på att jag tränat tre dagar på raken? Tack på förhand!

Måste för övrigt säga att nu börjar även jag ledsna rejält på denna vinter! Jag brukar försöka härda ut eftersom inget blir bättre av att gnälla (för er som inte vet har jag blivit en sån där äckligt, positiv människa   ), men nu har jag fått nog. Jag fryser när jag kliver upp på morgonen, jag fryser när jag är ute med hundarna, jag fryser om kvällarna trots kläder och duntäcken. Dumma vinter!

Återkommer!

Jag har ju inte berättat att jag går på kurs på tisdagar. Eller går och går, jag är medhjälpare på en rallylydnadskurs. Gick ju en utbildning i höstas för att bli rallyinstruktör och kände att jag ville få inblick i hur man kan lägga upp en sådan kurs. Förra tisdagen drog vi igång och idag var det andra tillfället. Det går faktiskt att hålla kurs trots massa minusgrader och snö :)

Idag fick Zero följa med och vi passade på att få visa upp, med hund, hur momenten skulle se ut. Det gick ju sådär. Sen hade vi en hel bana vi skulle visa som deltagarna skulle få gå. Lottie konstaterade innan att det gör ju inget om Zero inte kan momenten perfekt - då får ju deltagarna se att/hur man jobbar med hunden. Och det fick dom ju verkligen se..... Om inte annat kanske dom kunde lära sig hur man kan agera om hunden konstant flippar ur och börjar bita och slita i kopplet. Men glad var han iaf  

Efter kursen gick vi ner till "det som tidigare var känt som agilityplan" och körde en miniträning. Lite slalom och lite "titta framåt" blev det. Kan man göra det en gång i veckan kanske man är redo för tävling i juli.

2014 alltså......

Återkommer!

Detta inlägg blir en hyllning till alla underbara busschaufförer! De flesta av dem jobbar i trakterna runt Älvkarleby har jag lärt mig. Bara en sån sak som att chauffören ler och säger "hej" när man kliver på en mörk, kall januarimorgon. Eller det faktum att jag flera gånger blev avsläppt precis vid infartsvägen till det område där pappas hus ligger, trots att busshållplatsen ligger en liten bit längre fram. Det är ganska uppenbart att man ska in den vägen om man kliver av vid hållplats Tegelbruket - det finns verkligen ingenting annat runtomkring. Visserligen rör det sig väl bara om ca 30 meter att gå, men det är mörkt där, finns ingen gångväg eller trottoar och bilarna kör fort. Sånt tyder på omtanke   

Men den "bästaste" av alla chaufför var ändå Kjell! Min sista fredag där uppe blev lite stressig. För att hinna med 17.42 tåget(från Skutskär till Upplands Väsby) tvingas jag ta bussen från Skutskär 16.27 (den hann jag med), hoppa av vid min hållplats, gå till huset, ge katten mat, göra ren kattlådan, samla ihop min packning, kolla posten, gå på toaletten och diska ur hundarnas matskålar - och sedan hinna med samma buss tillbaka till Skutskär (den fortsätter till Älvkarleby och vänder efter att jag hoppat av). Tror jag räknade ut att från det att jag klev av till det att bussen kom tillbaka hade jag kanske 20 minuter på mig. Det var halt, hundarna skulle kissa och jag släpade på en stor resväska (dom små hjulen hjälper föga i snön....) Jag missade busshelvetet så klart   Alltså blev det plan B! Jag hade kollat reseplaneraren på Upplandstrafikens hemsida och fått fram att jag även skulle kunna åka buss till Älvkarleby och därifrån gå till tågstationen (Älvkarlebys alltså, inte Skutskärs). Det var 20 minuters promenix och tiden mellan bussens ankomst och tågets avgång var 25 minuter. Anade ju visserligen att 20 minuters gång inte inräknade att det var mörkt, halt och att man gick med två knäppa hundar och en resväska. Men vad göra? Det var ju bara att chansa.

Det började med att bussen körde förbi mig i full fart, trots att jag stod och viftade. Fick tvärnita och backa tillbaka. Jag trodde chauffören skulle vara sur och säga åt mig att jag inte syntes, trots att båda hundarna hade reflexselar på sig, Zeros koppel hade en reflex plus att jag viftade med min lysande mobil. Men Kjell bara skrattade och sa "men här kan du ju inte stå".

När jag sedan skulle kliva av vid ändhållplatsen gick jag fram och frågade lite vänligt om han kunde peka i vilken riktning jag skulle gå för att komma till tåget. Kjell kollade på klockan och undrade när tåget gick. Sedan konstaterade han snabbt att jag nog inte skulle hinna och sa "jag kör dig dit, jag har ändå rast nu, så slipper jag sitta här och hänga". Underbara Kjell räddade min dag! När han släppte av mig en liten bit från stationen och jag tackade så mycket kunde jag inte låta bli att tillägga "så här skulle aldrig en busschaufför i Stockholm göra!". Kjell svarade "här uppe har vi tid att vara trevliga" Vilken Kjell va?  

Anledningen till att jag vet vad han heter är för att jag sa att han skulle gå in på "Sleven i Grytan" och bli bjuden på en lunch. Känns kul att kunna tacka på ett sådant sätt!

Återkommer!

Idag fyller Lazy hela 11 år! Födelsedagen firar hon med Zero och undertecknad uppe i Älvkarleby i all stillhet (hon kände att hon ville "rymma" hemifrån för att slippa all uppvaktning, självklart ställde jag upp på det). Jag "snodde" med mig bacon och kassler hem från restaurangen till vovvarna. Kom just på att dom ju inte fått det än..... Får bli en sen födelsedagsmiddag....

Återkommer!