Jag och Zero har varit och tränat tre dagar på raken! Tvivlar starkt på att detta inträffat tidigare.

I söndags var det ridhusträning igen. Jag fick tillbringa lite tid sittandes bredvid en hage, då Zero sitter och småskriker åt hästarna. Hästarna å sin sida tycker att vi är jätteintressanta och vill gärna komma fram och hälsa, men dumma Zero vågar ju inte. Jag kan inte riktigt komma på vad det är han vill? Är vi i ridhuset och han ser ponnyerna springa runt och busa i hagen vill han desperat komma dit. Går man dit med honom vill han inte vara där. Men går man därifrån vill han dit igen. Vill han jaga dom? Valla dom? Skrämma bort dom? Bli bästis med dom?

Jag hajar inte, han har aldrig brytt sig om hästar förut. Jag tror att jag ska börja vänja honom med hästar inne i ett stall iaf, då alla är lite mer stilla   

Smirre & Rebecca, ridhuset i bakgrunden till vänster.

I måndags gjorde jag ett bejublat gästspel på ÖBKs styrelsemöte och naturligtvis tog jag med mig Zero och passade på att träna lite. Vi kom nog nästan upp i tio minuters träning - men det var effektivt iaf!

Och så igår, efter rallylydnadskursen, intog vi appellplanen igen. Trots tre par byxor, ullstrumpor och dunjacka var det så förbannat kallt, så det blev en mikroträning. Men fem minuter här och tio minuter där är mer än vad vi brukar få till   Sen behöver man ju inte vara så dum så man avslöjar hur länge/kort man tränat. Kan ni glömma det ni just läst och bara fokusera på att jag tränat tre dagar på raken? Tack på förhand!

Måste för övrigt säga att nu börjar även jag ledsna rejält på denna vinter! Jag brukar försöka härda ut eftersom inget blir bättre av att gnälla (för er som inte vet har jag blivit en sån där äckligt, positiv människa   ), men nu har jag fått nog. Jag fryser när jag kliver upp på morgonen, jag fryser när jag är ute med hundarna, jag fryser om kvällarna trots kläder och duntäcken. Dumma vinter!

Återkommer!