Igår (söndag) hoppade Lazy, Zero och jag på Upptåget till Skutskär. Farsgubben med "fruar" är i Thailand och har lämnat restaurang, hus och katt ifrån sig under en måndad. Moi ska jobba denna vecka (måndag-fredag) och nästa. Därefter tar "sis" Tina över de två sista veckorna. Hundarna är med av två anledningar:

1) hålla mig sällskap i "skogen" och skrämma bort alla spöken

2) min hundvakt behövs som deltidsanställd barnvakt istället

Det blir ju lite pusslande med hämtning och lämning av barnen när morsan är borta. Tur att vi har så mycket gamla föräldrar runtomkring, som inte jobbar längre.

Tyvärr verkar katten och Lazy inte riktigt komma överens. Katten både fräste och morrade åt Lazy när vi kom. Stackars Lazy försökte hålla sig lugn och vred tydligt bort huvudet flera gånger, men inte sjutton fattade katten något. Till slut fick hon nog och skällde ut katten istället. Zero gick och smög längs väggarna och verkade tycka att alla skulle lugna ner sig. Lillfjanten   

Jag vet inte om Lazy på något sätt vann kampen, för jag har inte sett röken av katten sedan igår. Men han är någonstans i huset iaf... Undrar om dom förlåter mig för en bortslarvad katt om jag ser till att ta riktigt bra hand om huset och restaurangen?   

Återkommer!

Förra veckan, hör och häpna, var jag uppe och tränade på klubben två (!!) gånger. I tisdags med Zero - gick jättebra - och sen i söndags. Fick ett träningsryck när sambon uppvisade ett kraftigt städryck. Inte läge att vara hemma då, han blir manisk och jag blir "skilsmässomatisk"   Alltså skickade jag iväg ett spontant sms till två träningskompisar. Den ena tjatar ofta på mig att komma igång lite med träning och tävling, den andra..... gillar sin soffa. Say no more    

     Döm om min förvåning när den lata svarade ja och träningsnarkomanen svarade nej! Hur gick detta till? Någon ska iaf få höra nästa gång det vankas tjat om min frånvaro på tränings- och tävlingsplaner. Här får man ju inte mycket stöd liksom!

     Iaf var det bara att halka upp till klubben. Fast nu ljög jag ju, jag fick ju faktiskt skjuts av min bästa träningskompis (  ) Men jag fick halka ner till bilen med Lazy i högsta hugg. Eftersom Zero fått träna två tisdagar på raken tänkte jag att stackaren måste ju vara alldeles utbränd. Bäst då att varva med gammeltanten. Jag ångrade mig. Behöver inte tala om hur det gick, men jag tror att mina första ord när jag klev innanför dörren hemma igen var "jag måste ha en till hund!". Till råga på allt måste chocken över att bli utsläpad i regn och rusk påverkat henne, för 05.43 på måndag morgon fick jag snällt kliva upp och ta ut ett stycke tik med väldig diarre. Sen fick båda vovvarna följa med och lämna småmattarna i skolan, en promenad på en timme. När vi kom hem åt jag frukost och hoppade sedan in i duschen. När jag kommer ut står en vääääldans pipig tik i hallen och är bekymrad. Vad gör man? Springer upp och klär på sig? Nej, det var jag för stressad för. Släpper ut hunden på tomten? Hade kanske kunnat funka om vi haft staket runt tomten. Lazy är väldigt petig med var hon sätter sig, så hade jag bara släppt ut henne på baksidan hade jag nog fått se något BC-liknande snubbla iväg ner för tomten och försvinna längs kanalen. Kan funka klockan tre på morgonen, men inte 10 på förmiddagen. Min geniala lösning blev att sätta på henne halsband och spårlina och sen ställa mig (i Chrilles sexiga randiga morgonrock och gigantiska stövlar) ute på altanen och rasta Lazy på tomten. Det är tur att man är lyckligt ovetande om om någon skulle se en. Kändes ungefär som om jag stod där och fiskade. Lazy sprang fram och tillbaka ett tag innan hon hittade den perfekta platsen (så måste hon göra även på promenader, inte ett dugg irriterande dom gånger man har bråttom) och för att inte riskera en.... geggig lina, fick jag hala in för glatta livet varenda gång den slakade.

För den som är intresserad är hon fortfarande inte bra. Men vem behöver sova på nätterna? Mycket roligare att öva linteknik på altanen. Zero brukar förresten hålla mig sällskap, men han får inte följa med Lazy ut på tomten (inget får störa damen i jakten på den perfekta dumpningszonen). Tror han hämnades lite en gång, för rätt som det är ser jag honom lyfta på benet mot vår julgran som vi "mellanparkerat" på altanen. Hoppas jag hinner glömma bort det tills det är dags att frakta den vidare.....

Återkommer!

Bättre sent än aldrig: Gott Nytt År   

Återkommer!

Dumma bloggplats. Här försöker man uppdatera men den vägrar lägga ut det! Nåja, gör ett nytt försök idag och fortsätter på mitt inlägg från igår. Varning för gamla nyheter   

Woohoo - Zero och jag har varit och tränat två tisdagar på raken. Måste nästan vara nytt rekord    Vi körde lite "annorlunda" upplägg och koncentrerade oss på bara två moment: rutan och slalom. Gick ganska bra båda två faktiskt. Lika bra att boka in såväl agilitytävlingar som tvåandebut i vår (varför inte köra fullt ut?). Försökte tänka efter vad vi gjort på tävlingsfronten under 2010 och kom på att det endast varit två "tävlingar" (om man nu får räkna utställning som tävling). Å andra sidan gick det ganska bra: Lazy klubbmästare i lydnad och Zero BIS-2 på utställningen. Räcker väl med det?   

4-dagars agility i Skutskär i juli, får se om man lyckas anmäla sig i år. Är ju ganska bortskämd med bra boende. Jag drar för övrigt upp till Älvkarleby redan om en dryg vecka för att jobba på Sleven i Grytan medan ägarna, dom jäklarna, drar till Thailand.... Vissa har det bra! Eftersom jag inte vill vara ensam där ute i skogen (katten Simon får ursäkta) får hundarna följa med.

Nu till något helt annat. Vargar. Jag tillhör dom som tycker att vargarna ska få vara där dom vill vara och ser dom ganska mycket som hundar. Nu talar jag som vanlig hundägare och inte som t.ex boskapsägare. Hade jag haft typ får hade jag kanske resonerat annorlunda. Men nu är jag som sagt bara en vanlig hundägare och känner inte på något sätt att vargen utgör något hot för varken mig eller mina hundar. MEN, efter att en kompis hund blivit dödad av varg för en månad sedan är man inte sämre än att man tänker liiite annorlunda. Förut när man hört om hundar som blir "tagna" av vargen har jag nog sett framför mig en ensam varg som mer eller mindre blir påsprungen av en hund och agerar instinktivt. Nu, när det rör sig om en hund som man faktiskt träffat flera gånger, som man klappat på och varit ute och promenarat med, blir tankarna annorlunda. Nu ser jag framför mig hur denna hund knatar omkring i sin egen lilla värld medan han blir förföljd av ett gäng lömska vargar. Tyvärr är man ju inte bättre än att man är sig själv närmst.... Hemskt iaf för de som drabbas, speciellt som samma familj fick ta bort en av sina andra hundar, som var väldigt sjuk, bara några veckor senare.

Återkommer!

Jahapp, då var det klart för denna gång. Lika mycket som jag gillar julen, lika lite gillar jag nyår och allt runtomkring. Vädret är skit, man är pank, istället för känslan av att allt börjar får jag bara känslan av att allt tar slut. Är ingen människa som ger nyårslöften och "tar tag" i mitt liv den 1 januari, tvärtom. Tacka vet jag hösten - där kan vi snacka om att jag blir inspirerad!

Tråkigt är det också! Det händer liksom inget och det mesta man kan tänkas vilja hitta på kräver att man faktiskt har någon liten sedel kvar efter julen.

Men om vi går tillbaka till den härliga julen då :) Den firades uppe i Älvkarleby med diverse människor. För en gångs skull kunde vi åka upp i god tid eftersom jag inte var fullt upptagen med att plocka fram CD-skivor som står nedprintade på mystiska önskelistor som farmödrar räcker fram till en med orden "jag begriper ingenting av det där".

Vi badade bastu, högg vår egen, hiskeligt fula, julgran och skottade snö för fulla muggar. Skrapade Trisslotter, åt alldeles för mycket choklad och blev osams över spelreglerna i julklappsfrågesportspelen. Glömde koka ägg till sillbordet, sjöng kortare och kortare nubbevisor och fick besök av tomten. En helt vanlig jul helt enkelt.

Nyårsafton firades hemma hos mamma på Västra Banvägen. Det gäller att hålla sig hos dom där även hundarna är välkomna :) Klockan 21 på kvällen tog jag en liten promenad med hundarna. Kändes ganska häftigt att gå med två lösa hundar, mitt i bilvägen i snövädret utan att möta en enda levande själ. Jag måste ha timat det ganska bra!

Tolvslaget klarade hundarna av väldigt bra faktiskt. Lazy har ju aldrig varit rädd, hon blir mer lite upprörd över att folk inte uppför sig som dom ska. I hennes värld ska alla uppträda med stor värdighet. Värst av allt är när alla mattar (och några hussar) utbrister "ååååååååååh" efter något riktigt pang, då jädrar går det för långt!

Zero blir lite olycklig, men absolut inte rädd. Riktigt skönt att ha en orädd hund som kan "smitta av sig" på den andra.

På tal om hundar - vi kan ha hittat vad som blir vår nästa ras. Det var faktiskt Chrille som "hittade" den i en rasmonter på mässan och nu håller vi på kollar upp den för fullt :) Jag har nog aldrig träffat en sån hund "på riktigt" förut. Har aldrig haft någon på kurs och kan inte komma ihåg att vi någonsin hade en när jag jobbade på hundpensionatet. Men, tror ni inte på f-n att vi (Chrille och jag) mötte en när vi var ute på långpromenad idag. Ibland är det som att saker händer av en mening :)

Det är förresten med flit jag inte säger vilken ras det är, vill skapa mig en egen uppfattning innan folk kommer med sina "spontana" åsikter (som oftast inte är så positiva). Det är endast några få utvalda (kloka) människor som fått höra :P

Återkommer!