Har varit uppe i Älvkarleby och jobbat i helgen. Zero fick följa med. Inte till restaurangen alltså, tror dock att han hade gjort stor succé där som städare/provsmakare/underhållare. Nä han fick snällt hålla sig i huset medan matte slavade    Vi börjar ju inte förrän elva på dagarna så vi hann hänga lite på förmiddagarna. Tyvvärr blev det ingen träning som jag hade tänkt. På lördag fm blev det en promenad med min pappa och på sönagen var agilitybanan upptagen så det bidde en till prommis med pappsen.

Söndagen på restaurangen blev ganska kaotisk (Mors dag) och vi var inte ens i närheten att komma därifrån i tid. Egentligen stänger den 18 och vi kan ta tåget som går 18.34, men igår fick vi ta nästa tåg - TVÅ TIMMAR senare. Hemresan blev: 1,5 timme på Upptåget, 20 minuter på pendeln, 10 minuter buss och sedan Roslagsbanan från Mörby. Zero skötte sig exemplariskt och sov mest hela tiden. Min lilla gullhund   

Bild tagen förra gången Zero åkte Upptåget, då var småmattarna med också  

Vi var inte hemma förrän vid tolv och då är man ju så övertrött så man är helt uppe i varv. Gå och lägga sig är liksom inte att tänka på! Satt vaken minst någon timma och tittade på TV så idag är jag nååååågot trött. Roligt då att jag har miljoner telefonsamtal att ringa idag - jag vill inte pratat med någon, jag vill sova! Fick just reda på att jag har ett möte ikväll också, SNAAARRRRK! Dessutom brukar det vara jag som ska skicka kallelser till dessa möten, tror ni det blivit gjort?   

Man kan ju undra varför jag då sitter här och bloggar istället för att sätta fart? Har jag två saker som verkligen måste bli gjorda och fem som det kan vänta med börjar jag oftast med dom som kan vänta.... Men någon gång kanske jag också blir stor och ansvarsfull. Bara jag inte blir tråkig som andra vuxna  

Återkommer!

Igår debuterade jag som fotomodell! :) Äsch, det var ju inte riktigt sant slog det mig just. Gick mediaprogrammet på gymnasiet och då fick man ställa upp på olika fotouppdrag åt varandra. Själv blev jag bl.a tillfrågad när någon skulle ha en tragisk bild på en trasig prostituerad :P Behöver jag säga att jag självklart ställde upp? :)

Men, tidigare har det varit i studio och skoluppgifter, igår var det av en riktig fotograf inför en utställning.

Vi åkte iväg till Hackstaskogen, fixade lite smink, kläder och hår och sen satte vi igång. Jag frågade innan (halvt på skämt halvt på allvar) om vi skulle vara toppless, fotograf Lisis svarade att ville man fick man gärna vara det. Sagt och gjort - väck med tröjor och BH och på med en oknäppt väst. Kan lova att jag visade en hel del när vi sen skulle springa "dramatiskt" över ängen, men jag var iaf inte ensam om det :) Synd att man inte kunde platta till vissa delar av kroppen och få det att puta ut på andra ställen istället, då kanske man hade kunnat tjäna pengar på sitt plötsligt vaknande "behov" av att få visa upp sig :P Riktigt kul var det iaf, fast ganska kallt. Killen som spelade freesbygolf bredvid oss uppehöll sig VÄLDIGT länge vid samma "hål" och hade säkert en hel del att berätta för den han pratade i telefon med :)

Så, om några veckor finns det en liiiiten chans (risk?) att jag visar brösten på ett galleri inne i stan (endats en av alla bilder kommer väljas ut). Enjoy världen! :)

Ikväll blir det valpkurs igen, förhoppningsvis har vi mer tur med vädret än i söndags. Hoppas inte alla ligger hemma med lunginflammation :S

Imorgon ska vi till Ekbacken och ha picknick och kolla kungen. Emelie blev lite besviken över att Viktoria inte skulle med och Chrille surar fortfarande över att Madeleine inte kommer. Men, förhoppningsvis blir det fint väder och god mat iaf. Vore ju väldigt roligt om kungen kunde driva med sig själv och inleda sitt tal med "Kära Örebroare" :)

Återkommer!

Först till en väldigt viktig fråga innan jag glömmer bort den:

Är det Österåkers kyrka som åker förbi i "Repmånad" när dom kommer hem från middagen på Stadshotellet? Har legat sömnlös i flera år.....

Igår gillade jag min hund igen! Han var med på min aktivitets/prova-på kurs. Först satt han i bur inne i stugan en timme medan vi hade teori och han var nästan helt tyst :) Sedan var vi ute i en dryg timme och han satt/låg så snällt uppbunden i ett träd och tittade på. Efteråt fick han träna och det gick riktigt bra! Rutan funkade, vänsterhalter i fritt följ funkade, fjärrdirigeringen gick super! Sedan har vi ju vårt (eller snarare mitt eftersom jag tydligen aldrig lyckas lära någon hund detta) hatmoment - INKALLNING MED STÄLLANDE! Huuuuu, jag ryser bara jag skriver det! En gång i tiden försökte jag träna bollen på detta moment med Lazy men fick ge upp eftersom jag inte kan kasta en bolljäkel längre än sju meter. I bästa fall fick jag den att dimpa ner i huvudet på Lejsan men bakom henne kom den f-n inte! Nu tyckte iofs Lazy att det var ganska kul att få en boll i huvudet, kanske förklarar en del om henne..... Så när jag skulle lära Zero detta moment började jag med godis, vilket gick jättebra i början, men inte alls den senaste tiden. Så igår plockade jag fram bollen igen! Konstaterade att Zero stannar jättebra när jag kastar, konstaterade också att jag fortfarande inte kan kasta längre än sju meter.... Någon som kan träna mig så jag kan träna min hund? När Lazy och jag tränade för Tomas M och skulle köra detta moment fick han stå bakom mig och kasta och jag fick göra rörelsen med armen :S Han sa åt mig att jag fick hugga tag i Chrille där hemma och köra likadant. Hur patetiskt är inte det då, ni kan lika gärna börja kalla mig Vanilla Ice :D

Ikväll ska jag leka modell, Lisis ska ha fotoutställning och behöver några som ska se vansinniga ut. Passar väl mig bra? Får se om kläderna åker av också... :P

Återkommer!

Idag hade jag inte mindre än två kurser! Klockan 13 var det "valp"kurs (dom är lite halvgamla allihopa så det kanske snarare är en unghundskurs?). Vi hade vår bonusgång då dom skulle få prova på lite olika hundaktiviteter. Brukar ha det varje kurs, förhoppningsvis är det någon som fastnar för något och fortsätter träna! Lite spår och agility brukar det alltid bli (båda anpassade efter bebisar så klart :) och sedan ytterligare någon "gren". Som tur var upptäckte jag att det skulle vara MH på klubben och hann i god tid informera alla deltagare om att vi istället skulle träffas på Domaruddens parkering.

När jag så vaknade imorse och upptäckte att det ösregnade blev jag lite moloken.... Halv elva skickade jag ett sms till alla deltagare om att jag slängde in en brasklapp ifall vädret skulle fortsätta vara dåligt - isf skulle vi ställa in idag och istället försöka hitta ett nytt datum. Lovade att jag skulle återkomma med säkert besked vid tolv. Gick in på yr.no som tydligen ALLTID har rätt angående vädret, där stod att Åkersberga skulle ha uppehåll mellan tolv och arton, sen skulle regnet komma. Strax innan tolv ringde så Roys husse och undrade hur det skulle bli. Dom är två par som kommer från Vallentuna nämligen och behöver ju därför lite mer tid på sig att komma hit (fast dit). Han talade också om att ute hos dom lyste solen. Eftersom det inte föll något regn just då här heller sa jag att vi körde på som planerat! Sms:ade övriga och talade om detta också.

Det började med en liten regnskur precis när jag cyklade hemifrån.. Lagom för att mina ben skulle bli så där äckligt blöta som som blir när man cyklar. Men skuren drog snart förbi och när jag kom fram till Domarudden var det uppehåll. Vi började prata, deltagarna fick lägga ut varsitt väldigt kort spår åt hundarna (vi skulle börja med "spontanupptag), sedan fortsatte vi prtata lite. Här någonstans började det regna en del igen. Jag bestämde mig för att vi skulle skynda oss att gå våra små minispår innan det blev värre, sedan kunde vi bestämma oss för att bryta om så skulle vara. För att göra en lång historia kort - HELVETE vad det regnade! Och åskade! Har ta mig fan aldrig varit så blöt i hela mitt liv! När det åskade som värst vart det t.o.m nästan lite obehagligt, det var verkligen rakt över oss! Dom tre första hann gå sina spår, dom sista fick strunta i det, det fanns nog inte ett uns lukt kvar någonstans. Tyvärr.... Och mitt i alltihop känner man sig på något sätt skyldig för att man inte får ihop ett bra träningstillfälle :(

Funderade på riktigt att hoppa i sjön eftersom jag ändå var så blöt som man kan bli, då hade ju årets badpremiär blivit avklarad. Lagom till vi kom till parkeringen hade både regnet och åskan försvunnit och blå himmel började skymta... Det dumma vädret skulle minsann håna oss också! Cyklade hem och ställde mig sen i hallen och vred ur mina kläder. Jag kunde faktiskt på fullaste allvar vrida ur alla mina kläder - t.o.m trosorna! (hånfulla eller sexistiska kommentarer undanbedes :). Sen var det bara att ta på sig morgonrock och krypa ner i soffan under ett täcke.

Fick säkert mysa en hel timme innan det var dags att cykla upp till klubben för kurs nummer två. Aktivitetskursen/Prova-på-kursen vars tema för dagen var - spår..... Hade ju liksom en tanke med det hela innan, först spår för valparna på Domarudden från klockan ett och några timmar framåt, sedan paus för mig då jag skulle kunna äta lite lunch och läsa en god bok innan andra gänget kom. Pyttsan, jag ringde alla deltagare och ändrade plats till klubben istället. Eller alla och alla - en fick jag inte tag i utan lämnade ett meddelande på mobilsvaret. Hoppas att det inte stod en urförbannad kursare uppe på Domarudden och undrade var alla höll hus? Fast sen påpekade en annan deltagare att man nog borde kolla upp själv om det verkligen blir någon kurs om det både ösregnar och åskar under dagen. Så jag bestämde mig för att lyssna på henne :)

Detta gäng fick bara teorin angående spåret men det blev ordentligt genomgånget (inte som för valparna då detta inte riktigt hanns med :S). Det tog en timme och sedan sa vi att vi bestämmer ett annat datum då vi går ut i skogen och kör "på riktigt", när det förhoppningsvis är lite trevligare väder.

Blev iaf glad när jag klev in och skulle sätta igång kursen och flera stycken sa "vad roligt det var förra gången" :) Vi hade rallylydnad och det blev väldigt uppskattat. Några berättade att dom minsann hade skrivit ut skyltar från nätet och lagt ut i trädgården hemma. Då blir man glad som instruktör, några som uppskattar det man gör :)

Återkommer!

Zero och jag ska skiljas! Tror vi har vuxit ifrån varann :)

Skämt å sido så känns det liiite som att något har hänt. Jag som alltid har avgudat honom känner nu oftare och oftare att jag blir irriterad och, faktiskt, besviken på honom. Han är inte alls med mig lika mycket, bryr sig inte alltid om att komma på inkallning (tro mig - han har ALLTID kommit förut), flyter iväg när vi tränar, har glömt det mesta han kunnat förut. Han har på något sätt blivit en riktig hanhund! Jag vet att jag tar det alldeles för personligt, men det sårar mig faktiskt.... Min lilla vovve vill liksom inte vara med mig längre :(

Och innan någon kommer med en dryg kommentar - vi har faktiskt börjat träna mer och mer ihop!

Får väl lägga ner allt vad agility och lydnad heter och börja med typ viltspår eller nåt.

Annars då? Jo det är mest blä äverallt, räkningarna väller in och jag har inte ens lyckats betala alla som kom förra månaden. Får väl hitta något trevligt extraknäck som man duger åt(Mamskillnadsgatan here I come!)

Tur att vädret är underbart iaf :) Och jag har ju verkligen möjlighet att njuta av det under dagarna. När man nu inte sitter inne och bloggar....

Hm, förresten, vad är det för datum idag? Aha - är det DÄRFÖR allt är så bläigt....

Återkommer!

Var ju så uppspelt över söndagens utställning att jag hoppade över att berätta om lördagen :)

Jättehärligt väder, vi åkte iväg hela familjen till Domarudden. Hade picknick, barnen lekte, jag och Chrille löste korsord. Tjejerna hade tagit med sig badkläder och lyckades faktiskt doppa sig lite grann (typ till magen, fast Emelie hävdade bestämt att det skvätte ju upp till halsen och då borde det räknas).

Sommar :) Om ni undrar varför det är så konstigt ljus är det för att jag använde blixt eftersom det var så starkt motljus.

Hundarna var såklart med men stod mest och käkade gräs:

   Innan vi åkte hem la jag varsitt spår åt hundarna. Lazys var ca 150 meter långt med tre pinnar. Det gick faktiskt bättre än vad det brukar för lilla Lejsan. Första rakan jättefint, hon stannade till vid pinnen och plockade upp den efter ett litet uppmuntrande ord från mig. Första vinkeln klockrent! Sedan gick hon över andra pinnen, jag bromsade henne och efter en del letande hittade hon den. I andra vinkeln tappade hon bort sig och snurrade runt ganska mycket. Kom ner på sista rakan från lite fel håll, men hittade sista pinnen.   

Sedan var det Zeros tur. Hans spår var nog dubbelt så långt som Lazys med lika många pinnar och två vinklar. Zero är verkligen underbart duktig på att spåra! Jag behövde inte över huvud taget visa honom i vilken riktning spåret låg utan han gick raka vägen fram till starten och sen iväg! En hel del snurrande men till skillnad mot Lazy jobbar han verkligen intensivt HELA tiden. Lazy är ganska osäker (eller lat?) och stannar ofta upp och ber mig om hjälp. Han vill inte riktigt plocka upp pinnarna, men han stannar ändå till, så är man bara uppmärksam så märker man när han är vid en pinne och kan uppmana honom till att ta upp den. Tyvärr tappade vi helt bort andra pinnen men han kan mycket väl ha visat mig den - jag var ganska långt bakom honom och koncentrerade mig på att inte slå ihjäl mig i den branta, snåriga terrängen :)

På sista raksträckan fick jag släppa linan (en VÄLDIGT brant nerförsbacke och jag hade ballerinaskor på mig....) Jag ser hur han plötsligt står ända ute på stigen och ser även hur slutapporten ligger kvar på marken (några meter ifrån där han kom ner). MEN han började leta själv och hittade den :)

Pinnar ska ätas upp! 

Sammanfattningsvis kan man väl säga att det var en helt OK spårdebut för i år. Lite vimsigt från båda hundarna, men vi har å andra sidan inte spårat sedan novmeber. Dessutom sprang båda hundarna, så fort dom blivit avselade, och bajsade. Kanhända att det stör koncentrationsförmågan lite.... Och JO - jag hade rastat dom innan!

Väl hemma blev det grillad hamburgare på vår nya altan:

Återkommer! 

Idag har vi spenderat nio timmar på Greyhound Park och den inofficiella utställning som hölls där. Vi hade startnummer ett, fick ett HP och eftersom vi var enda aussie blev vi BIR av bara farten :) Sedan blev det en lååååååååååååång väntan till gruppfinalerna, där vi blev BIG (återigen var vi ensamma inne i ringen, övriga hade tydligen inte haft tålamod att stanna kvar och vänta). Lite tråkigt att vinna på WO, men va fan..... :)

Sedan var det dags för BIS-final (bara att få kliva in in en BIS-final kändes ju storslaget :). Vi var nio öppenhundar som ställde upp oss. Det var tre domare som dömde finalen, varje hund gicks alltså igenom av de två domare som inte dömt den hundens grupp. Jag tyckte själv att Zero både rörde sig bättre och ställde upp sig bättre än tidigare under dagen (kan hända beroende på att jag tränade lite innan :). Dom började tack av en hund, sedan en till, sedan en till.... jag tittade upp och konstaterade plötsligt förvånat att vi bara var fem stycken kvar i ringen! Vi skulle bli placerade!!!!

Sedan blev det värre :( När vi allihopa skulle springa runt i ringen kommer helt plötsligt en Borderterrier springande och flyger på Zero! Först fattade jag knappt vad som hände, den bara kom från "ingenstans" (det var alltså inte en av finalhundarna). Tumult urbtyter, jag försöker få bort den lilla äckliga hunden med både fötter och händer, men så fort jag lyckas putta bort den kommer den igen. Till slut får iaf någon bort hunden och vi kan lugna ner oss. Min första reaktion är "hur gick det gubben?", sedan kommer jag på bättre tankar och säger "oj vad kul det var!". "Ja det är rätt" säger domaren, "du får inte ömka honom". Vi springer färdigt det halva varv som var kvar och ställer sedan upp oss. Då märker jag att jag är jätteskakis och Zero lite låg (beroende på hunden eller mig?). Jag försöker bita ihop och få honom att ställa upp snyggt, det går så där. Men med lite busröst från min sida får vi till det hyfsat iaf, även om han hade svårt att stå still så jag fick ställa om honom flera gånger. Som tur var var jag ändå så pass glad över vetskapen att vi skulle bli placerade i en BIS-final att jag lyckades vara ganska positiv och glad. 

Domarna placerar sedan en hund på femteplats, en annan på fjärdeplats. Ingen av dom var vi :) Dom ber oss att springa ett varv igen, Marie som står bakom mig undrar menande "håller hon i sin hund därborta nu", Borderterriern satt med matte precis bredvid ringen. Zero visade dock ingenting när vi sprang förbi, han är så jäkla underbar den hunden!!!

Sedan placerar domarna Marie på tredjeplats, kvar är lillnuffen (Zero alltså :) och en Borzoi. Vi springer runt igen, publiken applåderar - Borzoien blir etta och vi tvåa! Fatta va - tvåa i en BIS-final :)))))) När domaren kommer fram och räcker över den blåa rosetten berömmer hon Zero oerhört bl.a. hur bra han är i temperamentet som klarade attacken så bra (och hon använde faktiskt ordet ATTACK).  Vi får ställa upp oss vid andraplatsen för fotogrefering, fick rosett, pokal och massa fina priser. När vi går därifrån kommer det fram flera stycken och undrade hur det gick med Zero. En sa "tur att det inte var min hund för den hade jädrar i mig bitit till den lilla" en annan sa "tur att det inte var jag som stod där för jag hade sparkat till den jädra hunden". Jag tror att den enda som inte kom fram och sa något var Borderterrierägaren, dom hade försvunnit från platsen utan att säga så mycket som ett ord till mig! En tjej som sett det hela berättade efteråt att terrierns matte stått väldigt passiv bredvid när hennes hund var på Zero, kan förklarar varför det kändes som en hel evighet innan hundkräket försvann. Vet att jag på något sätt reagerade på varför hunden fick så många chanser att "attacker" när jag ändå lyckades putta bort den ett antal gånger.

Nåja, vi är jättenöjda med dagen och tänker inte låta en lite äcklig terrierjäkel förstöra för oss. Fast för varje gång något sådant här händer ökar ju risken för att ens egna snälla hund ska förvandlas till ett "monster" :(

Så här mycket tjusiga saker blev det, visst ser han lite mallig ut? :)

Man blir lite trött av att vara på utställning en hel dag :)

Tror förresten att Borderterrier gått om Jack Russel på min "raser jag helst inte vill veta av"-lista. Det står 2-2 i anfall av dessa raser, skillnaden är att båda russlarna bet mig, båda BT mina hundar! Med risk för att låta äckligt präktig, men jag ser nog hellre att jag blir biten än mina hundar (jag lägger inte på mig mentalt iaf, tror jag....:)

Återkommer!

Jag börjar ju bli värsta proffsbloggaren, tre inlägg på lika många dagar :)

Kvart i nio igår (alltså fredagkväll) lyckas jag faktiskt ta mig upp till hundklubben. Tog Zero och cykeln och smet iväg från "Så ska det låta", sambo, barn och allt annat. Av någon märklig anledning var vi själva däruppe. Det var faktiskt ovanligt lugnt och stilla "överallt" i Berga. Lugnet före stormen kanske?

När vi kom dit drog vi igång lite lydnadsträning. Rutan och fjärrdirigeringen gick skitbra! Tog en liten paus och när vi sen gav oss på rutan igen gick det helt plötsligt inte riktigt..... OK för att man hör att man ska sluta när det går som bäst, men det borde ju gälla vid dom momenten som hunden faktiskt redan kan. Håller man på tränar in ett nytt moment och ständigt slutar när det går "som bäst" kommer man ju aldrig någon vart. Eller??? Nåja, jag kanske är för otålig, han var nog duktigare än vad jag ville ge han cred för.

Sen gick vi ner till agilityplanen. Tränade lite starter, här var det precis tvärtom  - gick dåligt i början och sedan bara bättre och bättre. Märkligt.... Om någon gick förbi och hörde mig prata blev jag nog idiotförklarad. Det var allt från "dumma hund" till "vad gjorde du för fel nu då Katta, för självklart är allt ditt fel" (sagt med sur och ironisk röst).

Sedan tränade vi lite kontaktfält. Han är så söt för på  A-hindret har han verkligen fattat vad han ska göra, han smyger sig ner ett litet steg i taget och aktar sig väldigt noga för att gå för långt :) Balansbommen funkar ganska bra när vi tar bara den, men så fort det blir något hinder innan slarvas det rejält. Tur då att jag är så förståndig så jag tränade exakt på det, gick ganska bra på slutet :) Gungan har vi tränat minst på, vilket märks ganska rejält! Han kutar rakt fram, sedan ser det ut som i någon tecknad film. Brädan slår i marken och kvar i luften för en kort sekund hänger Zero.

Sedan var vi mogna att ge oss på en liten bana :) Tror den såg ut ungefär hopp-däck-hopp-hopp-hopp-tunnel-hopp-hopp-balans-staket (nu jädrar börjar jag slänga mig med proffsuttryck ;). Samma start som vi först tränat på och sedan hinder före balansen (duktig Katta - det var nästan så det kändes som ett planerat träningspass). Vi körde banan två gånger och det gick superbra!

Innan vi gick hem var jag ju tvungen att ge mig på lite lydnad igen (för att få en bra känsla med mig). Nu gick rutan lite halvdant iaf (han har fortfarande en märklig förmåga att helt plötsligt få för sig att ställa sig bredvid den). Tror att anledningen till att det ändå gick relativt bra med rutan igår var att vi använde oss av dom sågsspånsmarkeringar som låg kvar efter förra helgens lydnadstävling. Bättre än dom plankor eller slalompinnar en annan lägger dit.....

Inkallning med ställande (som ju gått så otroligt dåligt senaste tiden) var jag ju naturligtvis tvungen att testa på. Gick ganska bra faktiskt. När jag sen skulle avsluta med lite hederligt fritt följ (för att få en bra avslutning och belöna honom med leksak) märkte jag att han (inte vi - han! :P) var bedrövlig! Vänster om halt, som han iofs aldrig varit särskilt bra på, funkade inte över huvud taget! Han satte sig så fint framför mig! Nu kom "dumma hund" muttrandet fram igen..... :(

Nåja - på´t igen! Brukar försöka ha med honom upp när jag har kurs för att kunna träna lite efteråt så vi ska nog kunna få ihop minst ett träningspass i veckan :)

Återkommer!