Idag har vi spenderat nio timmar på Greyhound Park och den inofficiella utställning som hölls där. Vi hade startnummer ett, fick ett HP och eftersom vi var enda aussie blev vi BIR av bara farten :) Sedan blev det en lååååååååååååång väntan till gruppfinalerna, där vi blev BIG (återigen var vi ensamma inne i ringen, övriga hade tydligen inte haft tålamod att stanna kvar och vänta). Lite tråkigt att vinna på WO, men va fan..... :)

Sedan var det dags för BIS-final (bara att få kliva in in en BIS-final kändes ju storslaget :). Vi var nio öppenhundar som ställde upp oss. Det var tre domare som dömde finalen, varje hund gicks alltså igenom av de två domare som inte dömt den hundens grupp. Jag tyckte själv att Zero både rörde sig bättre och ställde upp sig bättre än tidigare under dagen (kan hända beroende på att jag tränade lite innan :). Dom började tack av en hund, sedan en till, sedan en till.... jag tittade upp och konstaterade plötsligt förvånat att vi bara var fem stycken kvar i ringen! Vi skulle bli placerade!!!!

Sedan blev det värre :( När vi allihopa skulle springa runt i ringen kommer helt plötsligt en Borderterrier springande och flyger på Zero! Först fattade jag knappt vad som hände, den bara kom från "ingenstans" (det var alltså inte en av finalhundarna). Tumult urbtyter, jag försöker få bort den lilla äckliga hunden med både fötter och händer, men så fort jag lyckas putta bort den kommer den igen. Till slut får iaf någon bort hunden och vi kan lugna ner oss. Min första reaktion är "hur gick det gubben?", sedan kommer jag på bättre tankar och säger "oj vad kul det var!". "Ja det är rätt" säger domaren, "du får inte ömka honom". Vi springer färdigt det halva varv som var kvar och ställer sedan upp oss. Då märker jag att jag är jätteskakis och Zero lite låg (beroende på hunden eller mig?). Jag försöker bita ihop och få honom att ställa upp snyggt, det går så där. Men med lite busröst från min sida får vi till det hyfsat iaf, även om han hade svårt att stå still så jag fick ställa om honom flera gånger. Som tur var var jag ändå så pass glad över vetskapen att vi skulle bli placerade i en BIS-final att jag lyckades vara ganska positiv och glad. 

Domarna placerar sedan en hund på femteplats, en annan på fjärdeplats. Ingen av dom var vi :) Dom ber oss att springa ett varv igen, Marie som står bakom mig undrar menande "håller hon i sin hund därborta nu", Borderterriern satt med matte precis bredvid ringen. Zero visade dock ingenting när vi sprang förbi, han är så jäkla underbar den hunden!!!

Sedan placerar domarna Marie på tredjeplats, kvar är lillnuffen (Zero alltså :) och en Borzoi. Vi springer runt igen, publiken applåderar - Borzoien blir etta och vi tvåa! Fatta va - tvåa i en BIS-final :)))))) När domaren kommer fram och räcker över den blåa rosetten berömmer hon Zero oerhört bl.a. hur bra han är i temperamentet som klarade attacken så bra (och hon använde faktiskt ordet ATTACK).  Vi får ställa upp oss vid andraplatsen för fotogrefering, fick rosett, pokal och massa fina priser. När vi går därifrån kommer det fram flera stycken och undrade hur det gick med Zero. En sa "tur att det inte var min hund för den hade jädrar i mig bitit till den lilla" en annan sa "tur att det inte var jag som stod där för jag hade sparkat till den jädra hunden". Jag tror att den enda som inte kom fram och sa något var Borderterrierägaren, dom hade försvunnit från platsen utan att säga så mycket som ett ord till mig! En tjej som sett det hela berättade efteråt att terrierns matte stått väldigt passiv bredvid när hennes hund var på Zero, kan förklarar varför det kändes som en hel evighet innan hundkräket försvann. Vet att jag på något sätt reagerade på varför hunden fick så många chanser att "attacker" när jag ändå lyckades putta bort den ett antal gånger.

Nåja, vi är jättenöjda med dagen och tänker inte låta en lite äcklig terrierjäkel förstöra för oss. Fast för varje gång något sådant här händer ökar ju risken för att ens egna snälla hund ska förvandlas till ett "monster" :(

Så här mycket tjusiga saker blev det, visst ser han lite mallig ut? :)

Man blir lite trött av att vara på utställning en hel dag :)

Tror förresten att Borderterrier gått om Jack Russel på min "raser jag helst inte vill veta av"-lista. Det står 2-2 i anfall av dessa raser, skillnaden är att båda russlarna bet mig, båda BT mina hundar! Med risk för att låta äckligt präktig, men jag ser nog hellre att jag blir biten än mina hundar (jag lägger inte på mig mentalt iaf, tror jag....:)

Återkommer!