Jag har ju faktiskt varit och tränat! Herregud, hur har jag kunnat glömma att skriva om det? I tisdags, på klubben, spår och lydnad minsann   

Spåret gick väl så där, han började väldans tjusigt (han är i det här fallet alltså Zero), gick klockrent med bra drag i linan men sen stannade han plötsligt upp och tittade frågande på mig. Jag stod bara still och inväntade att han skulle fortsätta, men han bara glodde och snurrande runt lite åt fel håll. Till slut tog jag två steg i spårets riktning och då fortsatte han som om inget hade hänt. Ibland är det svårt att förstå vad som försigår i deras små (väldigt söta) huvuden. Sedan gjorde jag något jag ofta får till: släpper linan när hunden går genom krångligt snår för att fånga upp på andra sidan, bara det att jag lyckas inte få tag i den där jädra repstumpen innan den så där lagom retsamt fladdrar iväg. Man känner sig så jäkla korkad när man snubblar sig fram halvt framåtlutad, jagandes ett snöre. Vad är det för fel på katter egentligen?

Zero sprang i full fart framåt och missade sista vinkeln. Sedan verkade han inte alls vilja anstränga sig för att fortsätta spåra, så jag drog om honom i full fart och triumferade väldigt överdrivet elakt när jag hittade leksaken som låg i slutet. Ha! Där fick han minsann! Kanske ska lägga spår oftare än en gång i halvåret? I höstas klarade han faktiskt ett högrespår ganska snyggt.

Sedan blev det lite lydnad, vilket gick mycket bättre än spåret. Har inte tränat på länge, mycket beroende på att jag tröttnat på rutan och inkallning med ställande som vi tjatat med ett tag. Fick den "briljanta" idén att träna sånt vi redan kan, alltså ettans moment. Han var ju superduktig ju! Förstår inte varför man ska hålla på träna sånt man inte kan när man kan lyckas med det man redan kan istället. Blir ju mycket roligare så   

Tänkte ju nöja mig med vårt enda förstapris i ettan ("kan" ju det där med LP1, både Marwin och Lazy fixade det) och istället försöka komma vidare i tvåan (vilket jag däremot inte fått till med någon hund, de envisas ju med att gå och dö eller bli sjuka då). Men vem vet, man kanske ska tävla en etta till för att inte helt tappa tävlandet? Fast då måste vi igenom den där j**la platsliggningen igen! Av tre starter i ettan har vi haft två där hunden bredvid rest på sig varav den ena gick direkt fram till Zero. Mattes lilla pluttenuttvovve kan ju gå sönder av dom andra stooora stygga hundarna   

Fast vänta lite nu? Skulle inte jag tävla agility i år? Kanske dags att sätta fart. Ouuups, vänta, det var visst försent. Aja, kanske någon annan gång. Imponerande att man kan missa ett helt år ändå. Undrar vad jag ska missa nästa år? Rapport? IPO? Minletande?

Idag har vi varit och rekat våra spår inför tävlingarna helgen 18-19 september. Vet inte hur det gick till, men jag har lyckats få med Chrille som spårläggare, så vi drog iväg hela familjen ut i skogen. Barnen satt i bakluckan och spelade "tjuv och polis" med Chrille, hundarna och jag tömde skogen på lite fästingar. Hittills har jag plockat åtta på Zero och två på Lazy. Men inte nog med det - jag hittade två på mig själv också. Finns så mycket spännande i skogen. Började med att jag pillade mig lite i nacken och hittade en liten grej där som jag drog i, voilá - en fästing. Medan jag försökte mosa till den lite kom nästa krypande på handen på mig. Då blev det projekt avklädning. Mina barn fick agera kontrollanter, jag hoppas de inte fått men för livet. Dom skrattade iaf gott åt mina magar när jag stod framåtlutad och skakade ur håret. Vissa har en mage, andra har flera.....

Återkommer!