Dags att uppdatera bloggen lite kanske   

Tyvärr blir det ett tråkinlägg, med mycket besvikelse.

Helgen har vi tillbringat i Malmö, Emelie skulle tävla i RM i cheerleading. Efter månader av förberedelser och massa träningstimmar hade tjejerna ett riktigt bra program att visa upp. Förra helgen var det genrep i Åkersberga sporthall för släkt och vänner. Genrepet gick bra, men med flera småmissar. Därför var, åtminstonde jag, ganska nervös inför uppträdandet på RM igår. Men tjejerna satte det perfekt! Så jäkla snyggt och så jäkla duktiga var dom!

Efter att alla klasser kört klart sina program var det paus inför prisutdelningen. Poängen ska räknas ihop och domarna ska väl göra... typ nåt som domare gör i sina pauser. Vi föräldrar satt på läktaren och väntade och väntade. Nervösa och förväntansfulla. Dessutom hade vår "hejjarklack" blivit placerade längst upp på läktaren, alldeles under taket. Med ca 25 grader i solen utanför och med flera hundra tävlande i lokalen och MINST lika många på läktaren kanske ni kan tänka er hur varmt det var? Att dessutom sitta högst upp gjorde att det blev snudd på olidligt hett. Men vi satt där så snällt och, som sagt, väntade. Plötsligt kommer en mamma upp till oss och säger något. Jag ser att de som sitter närmast (som hörde vad hon sa) reagerar väldigt. Vi andra börjar skruva på oss och undrar vad dom säger där borta. Meddelandet går sedan från mun till mun för att slutligen nå oss "Commanders har blivit diskade".. Vi sitter som fågelholkar allihopa och undrar vad sjutton dom menar. Vadå diskade???? För vad???? "Otillåtet bygg" är den närmsta förklaring vi får. En av tjejerna i Commanders kommer upp till oss på läktaren och sätter sig hos sin mamma. Är det sant? undrar vi. Hon svarar ja och vi ser alla hur ledsen och besviken hon ser ut. Jag frågar henne om hon vet var de andra i laget är och hon svarar att några är i omklädningsrummet och de andra vet hon inte. I det läget ville jag bara hitta Emelie och kolla hur hon mår, så jag smiter iväg för att leta. Innan jag hinner fram drar prisutdelningen igång och alla lag (inklusive Emelies) går ut på mattan. Bara att pipa tillbaka till läktaren. Vår förening hade tre lag med i tävlingen, så det fanns ju all anledning att kolla hur det gått för de andra.

Resultatet var ju inte lysande direkt: Sailors sist i sin grupp, Commanders diskade, Pirates (som vann sin klass förra året) på sjunde plats av nio lag.

Efteråt träffade vi upp en storgråtande Emelie, det var många känslor som skulle ut. Som tur är gick det över ganska fort, hon är bra på att komma igen Emelie   

Men jag förstår verkligen besvikelsen. Träna hela hösten och vintern inför DM i februari. Väl där placera sig som fyra i sin klass (av fyra lag) efter några missar. Sen visar det sig att poängen räknats ihop fel och att de egentligen kom på en delad tredjeplats. Visserligen fick de medaljer efteråt, men gick ändå miste om glädjen vid en prisutdelning. P.g.a resultatet på DM blev de inte direktkvalificerade till RM utan fick vänta till alla distrikt haft sina mästerskap. I början av april blev det klart att de gått vidare till RM och de satte verkligen igång med hårdträning. Gjorde allt så bra de bara kunde och sen detta snopna slut...

Hoppas bara att alla orkar bita ihop och komma igen till nästa tävling. Som är om ett år.... Tänk er något liknande - få 159 poäng i lydnadsklass I och sen inte kunna få revansch förrän ett år senare! Tur att man håller på med hundsport!

Återkommer!