Kors i taket, måste jag själv få säga. Jag är ganska urusel på att gå kurs, dels tycker jag sällan att jag har råd, dels saknar jag körkort och har svårt att gå någon annanstans än på hemmaklubben (och då verkligen på klubben). Men när jag såg lappen i klubbstugan i våras om att det skulle anordnas specialkurs i spår, för instruktörer, på DTBK kände jag mig kallad (som det så vackert heter). Och det gick det med. Första kurstillfället fick jag ta med mig barnen och åka taxi dit. Sedan har jag fått skjuts av Chrille, svärmor och vår kursledare (som så passande råkar bo i Åkersberga :). En gång påbörjade jag faktiskt en kommunal resa dit, men kom inte längre än till Täby C innan telefonen ringde och Janne undrade vad jag hade för mig. Det visade sig att även han skulle till DTBK och eftersom han bor i Täby var det bara att åka med. Det kan faktiskt gå ganska bra utan körkort ibland.

I vilket fall som helst var det en väldans bra kurs, nu är man nästan lite sugen på att hålla spårkurs :) Fast det får isf bli i vår, kommer vara upptagen tisdag- onsdag och fredagkvällar under hösten, det räcker bra så......

Men nu till något helt annat. I fredags fyllde världens bästa Rebecca 6 år, grattis och hurra! Klockan fyra hade vi planerat för kalas. EXAKT 16.00 när vi skulle börja bära ner massa go´saker på tomten började det regna.... Till saken hör att två (av varandra oberoende :) barn som skulle komma är väldigt allergiska mot hundar. Två familjers närvaro hängde alltså på att vi kunde vara utomhus. Men, men, det gick faktiskt över och vi kunde parta på gräsmattan. Rebecca fick sitt hett efterlängtade Nintendo DS som vi hade skramlat till. Plus två spel faktiskt, kan ju bli roligare att ha såna också.

Idag var det skolstart för båda tjejerna. Emelie började trean. Väl framme vid skolan möts Emelie av en klasskompis som hon inte träffat på hela sommaren, de kramar om varandra och kompisen säger "vad lång du har blivit". "Tack!" svarar Emelie glatt. Inte lätt att vara kortast i klassen   

Rebecca började "6-års". Man blir lite blödig som förälder när man lämnar sin lilla plutt alldeles ensam och bortkommen på skolgården. Tur då att hon hittat några kompisar att leka med när jag kom och hämtade. För att citera Chrille "hon är ju inget socialt geni direkt"   

Måste bara få dela med mig av en av Rebeccas födelsedagspresenter: två biobiljetter som det står "God jul och gott nytt år önskar skolledningen" på. Någon har ansträngt sig   

Återkommer!