Det blir ju tyvärr lite klent med skid- och pulkaåkningen under detta sportlov, tur då att man kan roa sig på andra sätt. Igår tog vi den traditionella dagskryssningen. Jag brukar inte vara med på denna tradition då jag oftast jobbat tidigare, utan då har mormor och farmor åkt med tjejerna. Men denna gång var jag minsann med. Se upp båten!

Redan när vi klev på bussen från Åkersberga började jag ana lite oråd. Var var alla sportlovslediga barn? Väl ombord på båten möttes vi av pensionärer så långt ögat nådde. Inget ont om "panchisar", vi hade själva med oss två stycken, men på ett sportlov borde det väl finnas några kids? Det visade sig att Viking inte hade något för barnen under lovet, nu för tiden är det bara på söndagar de har barnaktiviteter. Suck och stön (och äsch då för att vi inte kollade upp det bättre innan). Men det visade sig att det gick att roa sig ganska bra ändå. Köra cheerleadingbygg på dansgolvet till tonerna av ett halvtaskigt dansbandscoverband är ett exempel. Köra rally i spelhallen ett annat (hur fasiken kunde Emelie slå mig två gånger??). Köra sprinterlopp i hyttkorridorerna ett tredje. Ni hör ju - vi hade rätt kul ändå.

Men, en stoooor besvikelse fanns dock. Lyssna noga nu! När det var dags för efterrätten på buffén fanns det ingen...... vaniljglass! Skrik och panik, hur sjutton tänkte dom då? Det fanns chokladglass men ingen vaniljglass. Bredvid glassen fanns jordgubbs- kola- och chokladsås. Till vad? Chokladglass med chokladsås?

Nu tillhör ju jag typen som inte kan få för mycket choklad (så länge den inte är mörk), men stackars Emelie led å det grövsta. Hon var så besviken att hon nu lämnat ett skriftligt klagomål till Viking Line. Det bådar gott att redan nu bli riktigt engagerad i sådant man tycker är fel   

Idag blev det medeltidsmuseet, fika i gamla stan och sedan ett besök i Täby centrum för att inhandla diverse pysselprylar på Panduro.

Återkommer!

Herregud, här har man varit hundaktiv utan att tala om det! Jag vill ju gärna att folk ska tro att jag faktiskt aktiverar mina hundar någon gång per halvår.....

Denna gång var väl iofs aktivitetsnivån rätt låg, vi var nämligen på massagekurs i lördags. Jag knådade och Zero blev knådad. Bra kurs, mycket praktisk träning under överseende av instruktörerna, vilket gör att jag faktiskt vågar praktisera det hemma också. För flera år sedan gick jag en stretchingkurs som ÖHU hade i samband med ett sommarläger. Om jag inte kommer ihåg helt fel så visade instruktören hur man gjorde men man fick aldrig träna särskilt mycket själv. Att stretcha fel kan ju leda till skador på hunden, därför fortsatte jag aldrig med det på mina hundar.

Egetnligen är väl Lazy den som behöver masseras mest, men jag valde att ta med den något mindre senila hunden. Surtanten Lazy hade nog högljutt talat om exakt hur uttråkad hon var efter ca fem minuter. Eller så hade hon, också högljutt, haft åsikter om hur de andra hundarna uppförde sig. Hon är lite petig med sådant.... Zero blev bara lite distraherad av alla snygga brudar runtomkring, samt av en morrande konkurrent. Men det går att massera ett stycke aussiehane som sitter i knät på en också. Man får liksom vara glad över de områden man kommer åt. Typ nacken.

När jag kom hem provade jag givetvis på Lazy också. Gaaanska uppskattat! Man fick lite dåligt samvete när man fick lära sig att en hund som gärna trycker någon del mot oss ofta kan ha ont och vilja bli masserad just där. Stämmer ju exakt på Lazy. Hon har länge varit besatt av "rumpkli" och hon har ju faktiskt ont i ländryggen. Skäms på matte där. Men nu ska det bli ändring på det, nu blir det knådning flera gånger i veckan! Fast visst sjutton är det svårt att få bort massageoljan ur pälsen efteråt?

Återkommer!

När jag var liten (kommentarer om hur längesedan det var undanbedes vänligen) så var det ofta mammorna som var "mest engagerade" i skolan. Skulle man t.ex åka på utflykt och några föräldrar följde med, var det oftast mammor. Anledningen var väl antagligen att det var vanligare att mammor var hemma och således inte behövde ta ledigt från något jobb. Eller kan det varit så att det fortfarande var gamla könsroller som hängde kvar, även i slutet av 80-talet?

Hur som helst så är min uppfattning att det ser annorlunda ut nu. Idag följde jag med Rebecca och alla andra ettor på skolutflykt till Naturhistoriska. Om jag räknade rätt var vi sex föräldrar som var med, jag var enda mamman. Nya tider? Moderna pappor? Karriärtänkande mammor? Vem vet, själv kan jag inte låta bli att tro att skolans mentorer kan ha något med saken att göra. När jag gick i ettan hette min fröken Irene, var närmare 60 år, gråhårig, stor och barsk som få! Fröknarna som var med idag heter Linda och Jessica, är runt 30 och skitsnygga :)

Ber om ursäkt om jag just nedvärderat hela det manliga släktet, vi kallar det utveckling istället...

Återkommer!