Kan inte låta bli att förundras över folks missbrukande av ordet FOT. Hur ofta möter man inte en irriterad matte/husse med en våldsamt dragandes jycke i koppel. Hunden struntar totalt i sin ägare och sliter som en galning, med full fokus, för att komma fram till t.ex en annan hund. Ägaren har så kort koppel som det bara går och vrålar sturskt FOT till sin hund. Gärna med x antal upprepningar också. Varför???? Borde man inte försäkra sig om att hunden faktiskt vet vad det är man vill att den ska göra innan man börjar ge den order? Och är man så trög så man faktiskt tror att hunden lyder kommandot och inte (så som fallet oftast är) blir fysiskt hindrad att gå något annat än "fot"? Eller är det helt enkelt så att man känner sig lite "häftig" som slänger sig med uttryck som väluppfostrade hundar kan? Kanhända att man kollat lite för mycket på olika hundprogram och härmar? I det läget gillar jag att stanna till, med tydligt slaka koppel till mina hundar, stoppa ner handen i fickan och kvittra lite glatt med godisröst. Kan lova att mina voffsingar går f-n så mycket tjusigare fot när dom tigger bredvid mig än vad den arga "fotmänniskans" hund gör.

Och så veckans ridrapport (vill minnas att detta började som en hundblogg, gick över till en barn/familjeblogg för att numera vara en hästblogg. Så kan det gå :) Rebecca har ridit tre gånger på världens sötaste lilla Smirre och idag var det dags för hästbyte. Det blev en lite större ponny (Smirre är ju Shettis, så det är svårt att inte vara större än honom   ) vid namn Champis. Eller han heter nog Champagne egentligen, men idag körde vi alkoholfritt   . Det gick bra som vanligt, även om hästledaren (jag) blev lite nervös när de berättade att han kunde få för sig att bita lite på den som ledde. Gulp! Jag förberedde mig på ett "Champis NEJ" följt av ett "MEN vad sa jag för någonting....", men jag fick aldrig chansen att utöva mina hundtrick eftersom han inte försökte äta upp mig en enda gång. Duktig ponny! Speciellt som Rebecca ska rida honom två gånger till. Fast iofs får väl Chrille ställa upp som ledare någon gång också   . Kul ändå med vilka skillnader det kan vara hästar emellan. När Rebecca skulle trava på Smirre behövde hon knappt röra benen (skänklarna) innan han satte fart, i Champis fall fick hon sparka på som sjutton och samtidigt smacka. Till slut fick jag dra igång honom. Slöskallen.... Det roliga var att när jag gick fort och försökte få honom att trava, så gick det inte. Men när jag sprang själv - då satte han fart minsann! Jag hade jättekul där ett tag och sprang baklänges framför honom, ivrigt påhejandes som om jag vore inne på en agilitybana. Råkade förresten säga åt Rebecca att gå och hämpa kopplet när vi höll på sadla/tränsa och fick då genast "ajabaja" från ridläraren. Man måste tydligen kalla saker för vad de verkligen heter, i detta fall grimskaft. Jag tycker iaf att det känns som ett koppel när man går där bredvid. Kanske ska dra till med ett och annat "FOT" till Champis nästa gång   

Återkommer!