Vi har lyckats träna flera pass under samma vecka! Faktiskt två gånger, dagarna efter varandra! I tisdags blev det säkert 10-15 minuters agilityträning efter rallykursen. Tröttnade när klockan började närma sig 22 och pucko-Zero glatt struntade i att hoppa hinder utan istället sprang och tog sin leksak. Rakt fram (som vi brukar göra) är minsann inget problem, men en liiiten ynka vinkel på sista hindret (och därmed också på leksaken) betydde blackout för honom. Finns det agilitybanor som endast går rakt fram?

Jag som berömde honom så otroligt innan när vi tränade slalom och kontaktfält på A-hindret. Då var han ju världens duktigaste hund! Snacka om att han dalade på listan över "populäraste hund på Strömfallsvägen" efter hinderövningen. För att inte tala om när han tyckte att det var OK att hoppa upp på matte och typ nafsa henne i magen. Odrägliga agilityhund.... mutter, mutter.

Nästa dag, innan styrelsemötet, blev det således lydnadsträning istället. Mina koner var medsläpade - nu skulle vi träna rutan! För att göra en lång historia kort kan jag väl säga att efter typ tre minuter konstaterade jag att spår nog är vår grej egentligen. Det är där vi borde lägga vårt krut.

Fast det ingår ju sån där jädra lydnad där också.....

Freestyle? Näää, den biten får Emelie ta.

Utställning? Nääää, då blir han bara uppäten av terriers.

IPO? Nääää, då måste man ju träna i grupp - ofta!

Vallning? Nääää, jag har inga får.

Viltspår? Nääää, det är så svårt att få tag i fossingar.

Puss- och kramhund i soffan? Jaaaaaaaaaaa, den kör vi på!

Återkommer!