Jahapp, då var det klart för denna gång. Lika mycket som jag gillar julen, lika lite gillar jag nyår och allt runtomkring. Vädret är skit, man är pank, istället för känslan av att allt börjar får jag bara känslan av att allt tar slut. Är ingen människa som ger nyårslöften och "tar tag" i mitt liv den 1 januari, tvärtom. Tacka vet jag hösten - där kan vi snacka om att jag blir inspirerad!

Tråkigt är det också! Det händer liksom inget och det mesta man kan tänkas vilja hitta på kräver att man faktiskt har någon liten sedel kvar efter julen.

Men om vi går tillbaka till den härliga julen då :) Den firades uppe i Älvkarleby med diverse människor. För en gångs skull kunde vi åka upp i god tid eftersom jag inte var fullt upptagen med att plocka fram CD-skivor som står nedprintade på mystiska önskelistor som farmödrar räcker fram till en med orden "jag begriper ingenting av det där".

Vi badade bastu, högg vår egen, hiskeligt fula, julgran och skottade snö för fulla muggar. Skrapade Trisslotter, åt alldeles för mycket choklad och blev osams över spelreglerna i julklappsfrågesportspelen. Glömde koka ägg till sillbordet, sjöng kortare och kortare nubbevisor och fick besök av tomten. En helt vanlig jul helt enkelt.

Nyårsafton firades hemma hos mamma på Västra Banvägen. Det gäller att hålla sig hos dom där även hundarna är välkomna :) Klockan 21 på kvällen tog jag en liten promenad med hundarna. Kändes ganska häftigt att gå med två lösa hundar, mitt i bilvägen i snövädret utan att möta en enda levande själ. Jag måste ha timat det ganska bra!

Tolvslaget klarade hundarna av väldigt bra faktiskt. Lazy har ju aldrig varit rädd, hon blir mer lite upprörd över att folk inte uppför sig som dom ska. I hennes värld ska alla uppträda med stor värdighet. Värst av allt är när alla mattar (och några hussar) utbrister "ååååååååååh" efter något riktigt pang, då jädrar går det för långt!

Zero blir lite olycklig, men absolut inte rädd. Riktigt skönt att ha en orädd hund som kan "smitta av sig" på den andra.

På tal om hundar - vi kan ha hittat vad som blir vår nästa ras. Det var faktiskt Chrille som "hittade" den i en rasmonter på mässan och nu håller vi på kollar upp den för fullt :) Jag har nog aldrig träffat en sån hund "på riktigt" förut. Har aldrig haft någon på kurs och kan inte komma ihåg att vi någonsin hade en när jag jobbade på hundpensionatet. Men, tror ni inte på f-n att vi (Chrille och jag) mötte en när vi var ute på långpromenad idag. Ibland är det som att saker händer av en mening :)

Det är förresten med flit jag inte säger vilken ras det är, vill skapa mig en egen uppfattning innan folk kommer med sina "spontana" åsikter (som oftast inte är så positiva). Det är endast några få utvalda (kloka) människor som fått höra :P

Återkommer!

I söndags kväll bakade brudarna pepparkakor. Dom skulle ha dom på julafton, alla skulle få en varsin och därför skrev dom med glasyr, första och sista bokstaven i allas förnamn, på pepparkakorna. Väldigt tjusigt   Eftersom det dröjer ett tag innan glasyren stelnar fick peppisarna ligga kvar på plåten på köksbordet över natten. Stoooooooort misstag! Hur många pepparkakor tror ni fanns kvar när vi klev upp i måndags morse? Noll är faktiskt fel - det låg en liten ynka peppis kvar på bordet. Hundarnas vattenskål var snustorr. Jag fyllde på den och Lazy var direkt framme och sörplade i sig. Även om jag redan var rätt säker på vem som var den skyldiga blev jag nu ännu mer säker. Det är ju inte direkt första gången som tanten är hoppar upp på möbler för att förse sig av mat. Att man aldrig lär sig! 

Det som är riktigt roligt i det hela är att på den pepparkaka som lämnades kvar på bordet stod LY. Gissa vems?  

Vi gjorde klart för Lazy att hon minsann inte kommer få sin kaka på julafton även om hon var smart nog att spara just den.

Återkommer!

Sista gången för Rebecca, denna termin, på Bobacken i måndags. Förbered er på mammaskryt    Den ungen är så jäkla cool! Hon är inte det minsta rädd av sig och envis så in i bomben. Jag tror att hon har mycket nytta av att ha två, för henne, stora hundar att tampas med här hemma. Visserligen är det viss skillnad på hundar och hästar (jag råkar veta några hundägare som tycker hästar är rena mördarmaskinerna), men själva djurkänslan har man nog ändå med sig.

Dom rider samma häst tre gånger på raken och sen byter dom. Rebecca har tydligen ridit nio veckor eftersom hon hunnit avverka tre hästar. Den första var världens sötaste lilla Smirre, en Shettis som var väldigt lugn och snäll. Sen var det Champis, en B(?)-ponny som gillade att nafsas, ogillade att ha korta tyglar och som kunde vara något trög att få fart på. Hon avslutade med Humpe, stallets andra shettis, som är känd (ökänd?) för att vara väldigt pigg. Även om han är typ minst går han snabbast av alla ponnyer    Ridläraren var väldigt impad av att Rebecca gång på gång lyckades göra halt med Humpe. Enligt henne var det få som lyckades med den bedriften och om man väl fått stopp på honom brukar han tydligen vara så sur så han står och studsar. Han har ganska bråttom den där Humpe    Men Rebecca kämpade på och lyckades galant!  Sista gången fick tjejerna "hoppa" en liten bana. Bommarna var några centimeter ovanför marken, så hästarna travade över dom. Fast lilla Humpe tyckte tydligen att det var ganska högt och tog för säkerhets skull och hoppade över ett av hindrena. Jag säger bara: Malin Baryard - släng dig i väggen, här kommer Rebecca och Humpe!

Nu till något helt annat. Har ju "beklagat" mig över att Lazy börjar bli gammal, nu ikväll såg jag hur hon låg och darrade på golvet. Tittade noga och hoppades att jag sett fel, men även familjen kunde se det. Min hund har aldrig darrat förut, varför gör hon det för? Det var några timmar sedan vi var ute så hon kan inte vara frusen därför. Och hon sov inte utan låg tvärtom och kollade in mig väldigt noga. Dumma hundar, ni ska ju liksom bara funka bra!

Återkommer!

Snaaaaaaark, jag är trööööött! I fredags var jag på klubben mellan 15 och 21.30, i lördags mellan 5 (!!) och typ 14 och i fredags mellan 5.30 och typ 15. Hade galen migrän i måndags kan jag tala om, man sover ju inte bara lite utan väldigt dåligt också. Har förresten fortfarande ont i huvudet och idag är det onsdag  

Så, nog gnällt (fast jag kan nog klämma in lite mer gnäll längre ner också) nu kan vi skriva lite positivt om själva tävlingen. För det blev nog en ganska lyckad tävling. Allt flöt på bra och vi var klara rekordsnabbt (visserligen var det färre deltagare i år än på länge, men ändå). Luciatåget var ovanligt vackert i år - bara en sån sak   

Inte så många ÖBK-ekipage, men Tina och Naya övergav (tillfälligt) agilityplanen och debuterade på lydnadsplan. Nu fick jag tyvärr inte se dom eftersom jag flängde runt och gjorde diverse hela tiden. När jag frågade Tina hur det hade gått svarade hon glatt "jo vi kom runt". Jag gick och fnissade åt den gulliga agilitykommentaren ett tag   Prisutdelningen kom och 158 poäng är toppenbra!! Liiiite surt kanske om man tänker på hur nära ett förstapris de var (160 poäng).

Tydligen fick Tina blodad tand för hon kom och frågade om hon fick efteranmäla sig och även tävla söndagen. Snäll som jag är fick hon det    Med "på köpet" kom dessutom en efteranmälan från Tinas syster Matilda, som ville fajtas om familjehedern. När hon skulle gå undrade hon lite vilka moment som ingick så jag skickade med henne ett häfte med tävlingsreglerna hem. Hon måste ha läst dom jäkligt bra för människan gick ju och vann hela cupen dagen efter!!!! Skithäftigt   

Läste precis på Facebook om att Cessa inte finns längre    Cessa som "alltid" funnits på klubben, precis som hennes husse och matte. Eftersom man själv har en hund som man märker börjar bli till åren (Lazy fyller 11 första februari) berör det en lite extra. Missförstå mig rätt nu - jag lider oerhört med Janne och Sanna, men det är svårt att inte tänka på "sitt eget" också.  Senast idag pratade jag med min mamma om Lazy, att hennes ögon börjat bli dimmiga, att hon allt oftare snubblar när hon går nerför trappan hemma, att hon inte klarar av denna kyla som är utan vill gå hem (de senaste dagarna har hon även börjat halta när vi är ute).  Lazy och Cessa var ju lite samma sort dessutom. Vallarbrudar..... Kommer ihåg ett möte i klubbstugan för ett par år sedan. Det var många hundar med runt bordet, plötsligt undrar Janne (eller om det var Sanna?) var Cessa var någonstans. Vi kollade och hon och Lazy hade lagt sig och slafat ihop i ett hörn    Redan då pratade vi om "gamla tanterna".

På tv:n rullar "Dödlig fångst", man får återigen se scener från när Kapten Phil dog. Gör ju min sinnesstämning mycket bättre.....

Men, å andra sidan: överallt på "fejjan" får man läsa om och se bilder på folks valpar. Några har kull hemma, några väntar på att få hämta hem sin. Och min kompis Anna har lagt ut en bild på hennes växande bebismage. Livet går vidare som vanligt. Kanske lättare att ta till sig när man inte själv är mitt uppe i sorgen över att ha förlorat någon, även om vi alla varit där.

Nu ska jag pussa på min lilla räv som ligger ihoprullad bredvid mig i soffan. Snarkar gör hon också    Ska t.o.m strunta i hennes illaluktande mun när hon pussar tillbaka på mig (det gör hon alltid, mycket beroende på att hon inte är så stormförtjust i att gosas så där närgånget   

Återkommer!

Eftersom jag inte kan skriva något inlägg om mitt liv just nu (jag skulle bli tvungen att gå och skjuta mig själv efteråt), så blir det istället en liten fotopresentation av vår helg i Malung. Enjoy   

Så här ser en hårt arbetande jaktsetter ut.....

Och här vilar sig "storebrorsan" i form.

Det här var ju några veckor sedan, i Sälen producerades då fejksnö i massor.

Inne på den häftiga anläggningen Experium. Hur stor är förresten chansen att man träffar på en f.d klasskamrat till Emelie (boende i Åkersberga) där? Ganska liten, men det hände. Det knäppa är att vi träffade på samma tjej någon månad innan på Sörabadet. Blev riktigt lustigt   

Suddig bild, men det är Emelie, Rebecca och jag som åker "dubbelring" nedför en vattenrutschkana. Riktigt roligt!   

Dom ser ut som setterägare hela bunten. Kanske dags att byta ras?

Man hittar många mystiska grejer hos såna där "jaktmänniskor".  För att inte tala om vingen han har i munnen    Å, det är humor på hög nivå.....

En bil för mig   (inte för att jag gillar körv alltså....)

Världens bästa värdinna Anna med bebis i magen. Vi hade fått handdukar och miniflaskor med schampo, balsam och duschcreme på "vårt" rum. Det låg t.o.m små chokladbitar på kudden (chokladen var inplastad, annars hade det ju varit konstigt....) Vi fick dessutom nybakade scones till frukost både lördag och söndag.

Avslutar med en bild från deras sommartsuga som vi var och inspekterade. Ganska hygglig utsikt....

Återkommer!

.... här kanske man ska skriva emellanåt? Som typ att Zero och jag var och tränade idag. Det var trevligt. Och kallt. Men mest trevligt   

Körde en 3-minuters platsliggning när jag gömde mig. Tidigare har jag bara försvunnit korta stunder, nu körde vi fullt ut. Det gick riktigt bra, det var så gulligt att tjuvkika på honom genom hålen i planket.

Sen blev det lite fritt följ (typ 20 meter - varför överdriva?) och inkallning, både med och utan ställande. Man tycker att han inte kan det momentet (alltså med ställande), men nog sjutton stannar han till varenda gång man kör en slät inkallning.

Undrar om vi gjorde så värst mycket mer efter det? Förrutom att prata med alla trevliga människor (vissa av dom är ju dock lite svåra att överrösta   ).

Innan träningen var jag på barnens skola för utvecklingssamtal. 10:or på helheten och uppflyttning på båda brudarna. De får så mycker beröm så man blir stöddig. Fast det är klart, med mina gener i sig - kan det bli annat är perfekt?

Å just det. När vi promsade till klubben fick Zero för sig att hoppa i ån, sedan hade han istappar i pälsen.....

Återkommer!

Tjohoo, jag har varit och tränat! Med hund!!!   

Vi var några tappra själar som stämt träff på klubben för att köra lite rallylydnad. Gick riktigt bra för alla (det är min professionella åsikt  ). Hade stulit med mig en bana som vi körde på utbildningen. Efter rallyn blev det platsliggning och lite "vanlig" lydnadsträning. Inledde med några inkallning med ställande, gick faktiskt bra trots att det var läääänge sedan vi tränade sist. Tack Etza och Karin för snörbollen, måste vara dennes förtjänst!

Sedan skulle vi köra lite helt vanlig "fot". Å herregud vad jag fick skratta åt min hund. Jag ställde upp, Zero satt prydligt vid min vänstra sida, jag kommenterade "fot" - Zero sprang några meter framåt, vände upp mot mig och backade några steg. Detta hände gång efter gång på kommandot "fot". Kanhända har vi tränat en del på "rutan" och desto mindre på vårt fotgående   

Men på det hela taget kan man väl säga att en mer övertaggad hund får man leta efter. Ganska roligt med all energi och vilja, men även en del dåligt samvete över hur lite han fått att göra under hösten.... Matte måste skärpa till sig! Så fort jag fått lucka iaf EN vardagkväll i veckan så   

Smet ner till agilityplan och gjorde lite slalom också. Man märker ju att kunskaperna finns där. Får man som sagt bara till lite frekventare träning kan det nog bli riktigt bra. Kanske ska sätta upp några mål för nästa år. Tvåan i maj - kan det vara något? Nåja, får fortsätta fundera på den biten.

Återkommer!